Læknablaðið : fylgirit - 01.06.1987, Side 41

Áldreomsorg Invandrare
Sektion F
UPPSÖKANDE VERKSAMHET BLAND ALDRE MED SPECIELL INRIKTNING PA OLYCKSFALLSFÖRE-
BYGGANDE ARBETE.
Mall Kriisa, Gunilla Bjarás
Karolinska Institutet, Institutionen för Socialmedicin, Várdcentralen Kronan,
172 83 Sundbyberg, Sverige
Inledning: Olycksfallsskador ar ett folkhalsoproblem. Mer án 75?ó av alla skador
sker i hemmet och dess nárhet. Det stora flertalet av dessa drabbar barn och
áldre.
Material och metoder: I Skarpnáck págár ett försök att mer aktivt ge distrikts-
sjuksköterskorna möjlighet att minska antalet olycksfallsskador genom uppsökande
verksamhet bland 75-áringar. Projektplaneringen skedde i samarbete med socialför-
valtningen. Skarpnáck har en hög andel áldre som i sitt yrkesverksamma liv arbetat
inom tunga nedslitande yrken. Andelen förtidspensionárer ár högst i lánet och an-
talet lárbensbrott ár högre ön vantat. Omrádet som ár kraftigt kuperat, byggdes
under 1930-40-talen med mánga smá lágenheter. Distriktssjuksköterskan har sedan i
mars 1985 uppsökt c:a 300 pensionárer i áldern 75 ár. Vid hembesöket genomförs en
strukturerad intervju med frágor om boende- och hálsoförhállande. Dessutom gör hon
en retrospektiv kartlággning av olycksfall under pensionsáldern. Hembesöket av-
slutas med en anpassad rádgivning och information omkring olycksrisker i pension-
árernas boendemiljö.
Resultat: 60% av de inbjudna pensionárerna har accepterat erbjudandet om hálso-
samtal. Man har funnit lág andel medicinska problem och sociala behov som bör
tillgodoses.
Diskussion: Utifrán vára undersökningar ifrágasátter vi om uppsökande verksamhet
till alla pensionarer ger básta utbyte. Betráffande olycksfallsprevention bör
riskgrupper definieras för mer aktiva insatser medan övriga pensionárer inform-
eras via massmedia, föreningsliv m. fl.
44
DAGVARD OCH B0ENDEK0LLEKTIV FÖR DEMENTA.Demensvárd i primárvárden.
Anders Wimo,Kjerstin Lundgren,Eva Rönnbáck,Kenneth Asplund.
3rimárvárden i Sundsvall,Medelpad och áldreomsorgen,Sundsvalls Kommun,SVERIGE
Inledning:Det ökande antalet dementa stáller stora krav pá samhállets stödátgar-
der för att tillgodose de dementas och deras anhörigas rátt till god livskvalitét
och samtidigt optimera samhallets resursutnyttjande.I Sundsvall startade 1984 ett
samarbetsprojekt mellan primárvárden och kommunen med tre dagvárdsenheter och tvá
boendekollektiv,som nu utvárderats.
Material och Metod:De dementas anhöri. ga samt personal i hemsjukvárd och hemtjánst
samt pá dagvárdsenheterna/boendekollektiven har intervjuats med semistrukturerad
teknik.Nyttjande av hemsjukvárd,hemtjánst,anhöriginsatser samt sluten várd har
studerats i dagvárdsgruppen(n=65)och kollektivboendegruppen(n=16),6 mánader
innan samt under de första 6 mánaderna i respektive verksamhet.Tvá metoder för
kostnadsberákningar presenteras.
Resultat:Intervjuerna visade att báda verksamheterna fátt stor betydelse för de
dementa sjálva och deras anhöriga ur livskvalitetssynpunkt.För dagvárden notera-
des frámst avlastningseffekten för anhöriga och för boendekollektiven dethem-
lika boendets gynnsamma effekter.Resurs och kostnadsanalysen visar att dagvárden
möjligen och boendekollektiven med sákerhet medför kostnadsbesparingar för sam-
hállet.
Diskussion/konklusion:Demens ár en kronisk sjukdom som medför stora páfrestningai
för den demente och anhöriga och livskvalitetsaspekter máste vága tungt vid en
totalbedömning av olika verksamheters nytta.Báde dagvárd och boendekollektiv ár
nödvándiga och positiva tillskott till samhállets stöd till dementa och deras
anhöriga.
45
33