Læknablaðið : fylgirit - 01.06.1987, Síða 53

Kliniska problem
Sektion J
ALKOHOLANAMNESEN I ALP-PROJEKTET
Marie Montin, Landstingsförbundet, Stockholm
soc med avd, Regionsjukhuset, Örebro Sverige
Inledning: Frán sep -85 t o m aug -86 bedrevs i Skene lákardistrikt ett alkohol-
projekt, benámnt ALP-projektet (Alkohol-Lánssjukvárd-Primarvárd) Aven social-
tjánsten var engagerad. Det ár nu föremál för utvárdering.
ALP-projektets mál var att minska bruk och missbruk av alkohol hos personer som
lánssjukvárd och primárvárd kommer i kontakt med. Projektetes intentioner var
att det skulle tas alkoholanamnes pá samtliga patienter mellan 15-70 ár som
söker för sjukdomar eller besvár som kan vara alkoholrelaterade. Alkoholanamnes-
en skulle bli en naturlig del i övrig. anamnesupptagning. De patienter som sá
önskade kunde efter bedömning remitteras till hálsotest. De med alkoholproblem,
i behov av samordnade insatser frán socialtjánst och sjukvárd kunde remitteras
till samordningsgrupp. Inför projektet genomgick personalen en omfattande fort-
bildning.
Utvárderingen avser att ge svar pá: Hur personalen fortbildats och hur det har
tagits emot. Hur personalen har arbetat och hur det har uppfattats av personal
och patienter. Om och hur personalens alkoholattityder har förándrats. B1 a
ingick det att studera lákamas arbete med alkoholanamneserna och patienternas
reaktioner över detta.
Resultat: Trots att det fanns ett intresse för patienternas alkoholvanor hos
lákarna, togs inte alkoholanamnes i nágon större utstráckning. Dock anság lákar-
na att det ingick naturligt i övrig anamnesupptagning. Patienterna redovisar
ingen tveksamhet mot att bli tillfrágade under förutsáttning att frágorna moti-
veras. Projektet uppnádde endast delvis sina primára mál, men har bl a lett till
ökad kunskap och medvetenhet hos sjukvárdspersonalen om alkoholrelaterade sjuk-
domar.
67
selvpAförte kutt
S Hortemo, H Gjessing og P Fugelli
Oslo kommunale legevakt, Storgata 40, 0182 , Oslo 1, Norge
Institutt for almenmedisin, Ulriksdal 8 C, 5000 Bergen, Norge
Innledning: Ingen norske arbeider har beskrevet de pasientene som oppsoker
helsevesenet med selvpáforte kutt. Formálet med undersokelsen har vært á gi et
bilde av denne lite páaktede pasientgruppen, slik vi mater den ved Oslo kom-
munale legevakt. Vi onsket videre á vise hvilken behandling pasientene fikk ved
institusjonen, og hvilke videre tiltak som ble satt i verk.
Materiale og metode: I perioden 1.9.83-31.8.84 registrerte vi alle pasienter som
oppsokte kirurgisk seksjon Oslo kormunale legevakt med selvpáforte kutt pá under-
armen. Ved hjelp av strukturert intervju, klinisk bedejtmelse og laboratorie-
analyser forsokte vi á kartlegge forhold ved og omkring skaden.
Resultater: 121 pasienter i alderen 15 til 81 ár ble registrert - 67 menn og 54
kvinner. Aldersgruppen 20-29 ár rekruttérte 46% av pasientene. Bare 37 pasienter
levde i stabilt parforhold. 23 pasienter var trygdet og 29 var arbeidsl0se. 11
pasienter manglet bolig. Qn lag 2/3 av pasientene hadde tidligere páfort seg
selv skade. Mer enn halvparten var pávirket av alkohol da skaden ble utfort.
Konflikter i forholdet til nære párorende dominerte scm utlosende ársak til
handlingen
Ingen av pasientene d0de som folge av skadene, de fleste kuttsárene var grunne
og affiserte bare hud og underhud. Bare 15 pasienter hadde sene-eller nerveskade
32% av pasientene fikk ingen videre oppfolging ut over stell av sárene.
Konklusjon: Selvpáforte kutt er en vanlig skade ved Oslo kcmmunale legevakt.
Skaden er oftest ikke livstruende. Derimot signaliserer den ofte vansker av
psykologisk, mellom-menneskelig og sosial art. Etter forfatternes mening b0r
derfor disse pasientene tilbys psykiatrisk vurdering og behandling.
45