Læknablaðið : fylgirit - 01.06.1987, Qupperneq 55

Kliniska problem
Sektion J
BEHANDLING AV URINVAGSINFEKTIONER I PRIMARVARDEN: SYMTOMLINDRING OCH UTLAKNING
AV BAKTERIURI I RELATION TILL IN VITRO RESISTENS.
Sven Ferry, Allmanmed Institutionen och Mariehems várdcentral, Umeá, SVERIGE.
Inledninq: Urinvagsinfektioner (UVI) i primarvárden (PV) behandlas ofta utan
urinodling med resistensbestámning, vilket vanligen utförs pá vissa riskpat.
Ibland blir pat överraskande báde symtom- och bakteriefri trots att in vitro re-
sistens mot givet medel angivits.
Haterial och metoder: Under hösten 1982 genomfördes en multicenterstudie av UVI i
DV i Vásterbotten. 17 várdcentral’er deltog med 352 episoder hos framför allt kvin
íor (93%) och dominans av E.coli (77%). Som diagnostisk metod anvándes Uricult,
vilken sedan kontrollodlades och resistensbestámdes vid bakt lab i Umeá. Behand-
ling gavs med fem olika antibiotika (Ampicillin, Mecillinam, Nalidixinsyra, Tri-
netoprim el Co-trimoxazole) med tvá kontroller 1-3'dagar resp 3-4 veckor efter
avslutad behandling. Med frágeformulár registrerades symtom och symtomlindring.
Tesultat: Generellt var resistensfrekvensen för urinvágsmedel lág med ett medel-
várde av 7%. Symtomfrihet (merparten inom fem dagar) angav 2/3 av utlákta, men
acksá 1/3 av pat med terapisvikt vid första kontroll. Behandlingsresultaten vis-
ade ingen statistisk signifikant skillnad mellan olika antibiotika resp om resi-
3tens eller kánslighet förelág in vitro mot givet medel. Frekvensen terapisvikt
/ar 8% och tidigt recidiv 12%.
Tiskussion: Málsáttningen för behandling av UVI i PV ár idag báde symtom- och bak
:eriefrihet. Gránsen för resistens in vitro ár avpassad till den lágsta koncentra
:ion som uppnás i serum vid vanlig dosering och vilken hámmar bakterieváxt.
-ftersom antibiotika oftast kraftigt anrikas i' urinen och koncentrationen dári-
jenom vida överskrider denna gráns, láker dárför ofta bakteriuri ut trots angiv-
3n resistens in vitro. Symtomlindring garanterar ej bakteriefrihet. Om symtomen
Lnte förvárras bör dárför behandling fullföljas innan bakteriurikontroll utföres.
BETALAKTAMASPRODUKTION HOS BAKTERIER I ÖVRE LUFTVAGAR - RELATION TILL ANTIBIO-
TIKAKONSUMTION
S Mölstad*, I Eliasson, B Hovelius, C Kamme och C Schalén.
*Várdcentralen, 243 00 HÖÖR, Sverige.
Luftvágsinfektioner ár den dominerande indikationen för antibiotikaförskrivning
i Sverige. Stora skillnader finns i antibiotkaförsáljning mellan olika kommuner.
Försáljningen av antibiotika i Lund ár högre án i Höör. Finns pávisbara skillna-
der i p-laktamasproduktion hos luftvágsbakterier mellan dessa nárliggande orter
med olika antibiotikaförskrivning?
Material och metod: I mars 1986 togs nasopharynxodlingar pá friska daghemsbarn i
Höör resp Lund, sammanlagt 191 barn. Barnens antibiotikakonsumtion under 6 mán
före undersökningen registrerades. Odling avseende P-streptokocker, pneumokocker,
B catarrhalis, H influenzae och Moraxella nonliquefaciens utfördes. 1 mán senare
upprepades nasopharynxodlingarna i Höör.
Resultat: Konsumtionen av antibiotika var signifikant lágre hos barnen i Höör án
i Lund. Bárarskap av nasopharynxpatogener var lika i báda grupperna, ca 75 %.
Frekvensen p-laktamasproduktion hos Moraxella nonliquefaciens var signifikant
högre i Lund án i Höör. En liknande tendens förelág vad gáller H influenzae och
B catarrhalis. Omkr 70 % av nasopharynxpathogenerna och M nonliquefaciens elimi-
nerades och ersattes med andra stammar under loppet av 1 mán. En hög andel av de
förvárvade stammarna var p-laktamasproducerande.
Diskussion: Undersökningen tyder pá ett samband mellan förekomst av p-laktamas-
producerande luftvágsbakterier och antibiotikakonsumtion. Detta samband pávisades
tydligast hos M nonliquefaciens. Lokal kunskap om antibiotikaförskrivningsmönster
och resistensmönster ár viktigt. Undersökningen talar för att en strikt antibio-
tikaförskrivning kan motverka selektion av resistenta stammar.
47