Læknablaðið : fylgirit - 01.06.1987, Síða 84

Sektion O
Kliniska problem
140
KRONISK OBSTRUKTIV LUNGESYGDOM.
En spirometriunders^gelse. J.G.Hansen & H.Schmidt,
Almen Praksis, Aalborg, Danmark.
Indledning: Flere studier har vist, at der findes 2 typer af kro-
nisk bronkitis. En der er præget af bronkial hypersekretion, og en
hvor der findes forandringer i de perifere bronkioli, forende til
kronisk obstruktion. Det betyder, at patienter, som ikke hoster,
ogsa kan udvikle kronisk obstruktion, og den eneste mulighed for
at diagnosticere en begyndende obstruktion, er regeImæssige lunge-
funk tionsmálinger.
Formálet med denne undersogelse er derfor, at undersoge forekom-
sten af kronisk obstruktiv lungesygdom i almenpraksis, og korrela-
tionen mellem MMEF og FVC, FEV 1 og PEF.
Materiale og metode: Undersogelsen omfatter 3156 patienter = 16 ár,
Patienterne far i forbindelse med deres normale henvendelse til
klinikken tilbud om lungefunktionsundersogelse med spirometer, ide(
patienter med akut luftvejsinfektion indenfor de sidste 4 uger
ekskluderes. Folgende parametre máles: Vitalkapacitet (VC), force-
ret vitalkapacitet (FVC), forceret eksspirationsvolumen i 1 sekund
(FEV 1), maximal midteksspiratorisk flow (MMEF) og peakflow (PEF).
Definitionen pá kronisk obstruktiv lungesygdom er enten/eller FEV ]
< 75% af forventet normalværdi, FEV 1/FVC < 65%, og MMEF < 75%.
Resultaterne efter 1 árs forlob vil blive fremlagt og diskuteret.
141
DIABETISKA KOMPLIKATIONER HOS PATIENTER VID DIABETESMOTTAGNING
T. Pitkájarvi, A, Karma, S. Gummerus och E. Kujansuu. Hálsovárdcentralen i Tammerfors stad,
Hatanpáá, SF-33100 Tammerfors, Finland.
Inledninq: Avsikten med vár studie var att undersöka diabeteshistoria och andra faktorer samt deras
korrelationer med komplikationer hos patienter vid hálsovárdcentralens diabetesmottagning.
Material och metoder: Materialet utgjordes av 328 diabetiker (medelálder 45 1 18 ár, 47 t kvinnor),
som under ett ár hade tillsammans 1 075 regelbundna besök hos tvá allmánlákare. 53 t av
patienterna hade insjuknat i diabetes före 30-árs álder och lidit av diabetes 17 ± 18 ár. Beroende
pá koncentreringen av diabetikervárden i svárare fall hade 89 t av patienterna insulinterapi. Pá
grund av blod- och urinsockervárden samt Hb A1-klassifierades diabetes láget gott (24 l och 21 t)
eller sámre/dálig. Retinopati diagnostiserades med oftalmoskopi och ögonboitomsfotografering.
Resultat: En tredjedel av patienterna hade inga diabetiska komplikationer. Diabetisk retinopati
observerades i 59 l och proliferativa förándringar i 20 í av alla patienterna. Retinopati
upptácktes i bara 15 í bland dem som hade insjuknat under de senaste fem éren men hos alla som hade
haft diabetes > 30 ár. Frekvensen av andra komplikationer var; periferisk sensorisk neuropati 54 í,
nefropati 21 $, hypertoni 21 $, kranskárlssjukdom 17 t och miI<ro- eller makroangiopati i nedre
extermiteterna 11 t.
Konkiusion: Vid diabetiker regelbundna kontrollbesök ár det viktigt att rikta sin uppmárksamhet pá
utvecklingen av retinopati och andra möjliga komplikationer, i synnerhet hos de insulindiabetiker,
vilka insjuknat i diabetes före 30-árs álder och/eller lidit av sjukdoroen över 5-10 ár.
74