Læknablaðið : fylgirit - 01.06.1987, Qupperneq 87

Undervisning
Sektion P
MÖTANDET AV SORG OCH DÖD DNDER MEDICINE STUDIER
I Virjo, Tammerfors universitet och M Tammisto, Evangelisk-luterska försam-
lingen i Tammerfors. Finland.
Inledmng: I institutionen för folkhalsolára vid Tammerfors universitet
startades i början av 1986 en ny undervisning om sorg och död under en studie-
period av primár hálsovárd för sista árets medicine studenter. En grupp av
fyra studenter ság tillsammans med en bitrádande lárare och undervisnings-
sköterska ett videoprogram "Sorgens tid" och dárefter diskuterade man. Det hár
studiets syfte var att utreda i vilken mán studenterna tidigare hade varit i
kontakt med de hár sakerna och vad de tyckte om den nya undervisningen.
Material och metoder: Innan undervisningens början ifyllde studenterna ett
frageformulár och efter undervisningen ett evalueringsformulár. Ar 1986 tog 76
studenter del i undervisningen. Alla áterlámnade formuláren, men alla svarade
inte pá alla frágor.
Resultat: En liten ael (8%) a.v studenterna svarade, att ingen nára slákting
hade dött under den tid som de kunde minnas. Lika mánga studenter hade inte
sett en död mánniska förutom i obduktionen. Vid en begravning hade studenterna
tagit del i genomsnitt 5 gánger. Största delen (75%) av studenterna tánkte,
att de hade haft litet undervisning om saker som angick döden. 6% av stu-
denterna anság sina kunskaper om terminalvárden tillráckliga, medan 66% sade
att deras kunskaper inte var tillráckliga. Som studerande hade 87% av studen-
terna mött en döende patient, men endast 37% hade talat med patienten pá tu
man hand. Alla studenter var av den ásikt, att de hár sakerna passar till
undervisningen av primár hálsovárd.
Konklusion: Största delen av studenterna hade inte fátt tillráckligt undervis-
ning om sorg, död och terminalvárd. Det hár ámnet bör undervisas mera pá olika
specialomraden men det bör ocksá behandlas under undervisningen av nrimár
hálsovárd.
ET_STUDIE_AF_ALMENERAKTI2ERENDE_LÆGERS_ERáKIISKE_EÆRDIGHEDEE
ved Henriette Kahn,almenpraktiserende læge i Trondheim,Norge og
Steinar Westin,amanuensis ved Inst.for samfunnsmed.Trondheim,Norge
EE.Q.E.LEM: Under sogelsen forsoger at tegne en profil af almenmedici-
neres prakt. færdigheder.Dels i relation til anciennitet, praksis-
sted og praksistype.Dels undersoge om de prakt. færdigheder bliver
pávirket af det nystartede 2-árige vejledningsprogram for specia-
liteten i almenmedicin.
M.A.T.E.R.Lá.LL_ag._M.ET.QD.E.R.: Der er anvendt et sporgeskema fra Steinar We-
stins "Veilederhándbok".Der testes for 90 færdigheder-fordelt in-
denfor 7 fagomráder .Hver færdighed afkrydses pá et af 5 niveauer.
Lægen selv afkrydser sit niveau efter egen subjektive vurdering.
Sporgeskemaet er sendt ud til de forste 50 vejledere og deres 300
uddannelseskandidater,ved starten og ved afslutningen,af det 2áfi-
ge vejledningsprogram.Materialet er bearbejdet statistisk i for-
hold til de ovenfor nævnte problemstillinger.
R.ES.ULTA.T_ag._KQN.K.LUS.TQN.: Færdighederne ser ud til at oge indenfor de
forste 5ár i almenpraksis, for derefter at være uafhængig af anci-
ennitet.Praksisstedet synes ikke at pávirke færdighedsniveauet de
forste 5ár.Efter 5árs praksis ser det derimod ud til at distrikts-
læger har bedre færdigheder i 0nh og akutmedicin end bylæger.Hvis
vi ser pá praksistypens indflydelse, synes laboratoriekundskab at
0ge mest hos læger i solopraksis i de forste 5ár.Efter 5ár synes
denne forskel at være udjævnet.Inden for de ovrige fagomráder sy-
nes praksistypen ikke at have nogen indflydelse pá færdighederne.
Vejledningsprogrammets indflydelse pá færdighedsniveauei kan forst
vurderes efter at sidste del af undersogelsen er afsluttet i feb88
77