Fróðskaparrit - 01.01.1970, Blaðsíða 366

374
Etniska sardrag i den faroiska folksagotraditionen
kan leda till inkonsekvenser, exempelvis i sagan om játtens
skágg, som fastnar i tráklossens spricka (JJ 1, s. 237 ff.).
Pojken i sagan saknar torv att elda med, men i stállet fðr
att ga ut och hámta mera torv gar han ut i skogen och hámtar
brenniviður, som han sátter játten till att hugga. Annars skulle
ju poángen i sagan ha gátt forlorad.
Fáringarnas sedan árhundraden vál utvecklade metoder att
kláttra i fjállen med hjálp av linor har lámnat tydliga spár i
sagorna. De som letar efter den forsvunna kungadottern (AT
301), kommer till ett glasberg och beslutar sig for att kláttra
nerfor det, ty de ser ett hus i dalen. Dárfor hánger de ut
linor for att fira sig ner (Teir leggja línur niður og <etla at
síga, JJ 15, s. 292). Medvetandet om de stora farorna vid
dylikt kláttrande torde ha varit tillráckligt for att láta detta
fárdsátt ersátta sagornas annars mer eller mindre mystiska
och áventyrliga nerstigningar till underjorden eller annorstádes.
Det torde inte ha varit sá fjárran frán verkligheten, nár sagans
skurk, Reyðin, gripes av váldsam skráck, dá han firats ett
stycke ner och bonfaller om att bli uppdragen igen (tá ið
bann er komin nakað niður í bergið, rneðist hann og biður
firi guds skild draga seg upp attur, JJ 15, s. 292).
Den áventyrliga nerstigningen i AT 301 utfores konsekvent
med hjálp av linor sávál nár det sker genom ett hál i jor-
den som ner i havet eller helt realistiskt utfor en bergssida.
Handlingen foljer verkligheten sá i detalj att t. o. m. signa-
len till dem som háller i linorna uppe pá fjállet (teir í ervaj
beskrives (trí rikk í línuna, JJ 38, s. 385, rikkir í sum tekn
til, at.... draga upp, JJ 39, s. 390).
Liksom fágelfángarna pá Fároarna firas ner i lina utfor
den lodráta bergssidan, tills de kommer pá en gron avsats
eller en hylla i fjállvággen, pá samma sátt lámpar skámtaren,
Gabbarin, det sá att han kommer ner pá en gron avsats (miðar
sær beint niður á eina torvu, JJ 21 b, s. 329), sedan hans látt-
lurade forfoljare látit overtala sig att fira ner honom i lina i
stállet for att kasta honom utfor fjállkanten (AT 1536 A +
1535 + 1655 + 1737).