Fróðskaparrit - 01.01.1970, Page 168

Om ordet sáter ‘skogsáng’
Av Gósta Holm.
I sin gradualavhandling »De svenska ortnamnen pa -sdter«,
1945, har Folke Hedblom klart visat, att det i Sverige finns
motsvarigheter till bade fvn. sætr och fvn. setr. I ostra Sverige
forekommer ett sater ‘skogsang’ som appellativ och i ort-
namn; det svarar mot fvn. setr. Betydelsen ‘skogsáng’ ár till
full evidens bevisad genom Hedbloms utredning; en áldre
uppfattning att ordet i Centralsverige skulle ha avsett fábodar
kan inte vara riktig.1
Etymologerna har tvistat om stambildningen hos ordet sætr
och setr. Hedblom redovisar huvuddragen i den dittillsvarande
diskussionen. Han tar knappast deciderad stállning men synes
luta at att sdter ár en ieur. s-stam,2 icke en ieur. ro-stam,
germ. rđ-stam. Om grundordet rader inga delade meningar:
det ár verbet sitta.
Som stod for uppfattningen, att sdter ár en ro-, m-stam,
(*
kan anforas parallellen grek. ro-stammen eóoa ‘sittplats, sáte,
plats for nagot, underlag m. m.’ och vidare sákra deverbala
ro-, m-stammar som dker, m., och bur, lager n., och slutligen
sidobildningar med ieur. -lo som feng. setl, got. sitls mot bak-
grunden av par som sv. dial. skur, fvn. skiól.
Fránvaron av brytning forklaras av Hesselman, Omljud
och brytning, 1945, s. 50, som foranledd av tidig synkope
av a efter konsonantgruppen -tr- i *setra; jfr motsvarande
foreteelse i segl (<C:'rsegla), pegn, meldr, merðr.
1 Annorlunda ár det i Vástsverige (Jámtland—Vármland).
2 ”báttre skál tala for at ordet ár en os-, es-stam“ (s. 237).