Fróðskaparrit - 01.01.1970, Síða 253

Om rimvanor i vástnordisk och dansk balladdiktning
261
2 °/o (Brix: 2.1 °/o i ett prov, 4.7 °/o i ett annat), det islandska
drygt 1 °/o, det fároiska ca 0.5 °/o; det norska saknar nástan
helt exempel.
Brix’ andra och tredje klass utgor tillsammans de rim dár
ljudoverensstámmelsen ár relativt stor. Den andra klassen,
assonanserna, foljer enligt Brix vissa regler medan den tredje,
rimsurrogaten, utgores av mer eller mindre tillfálliga rim,
»vistnok« aldrig ursprungliga utan inkomna under traditionens
gang. Om man — sa som Brix menar — verkligen kan hálla
isár assonanser och rimsurrogat, skulle det innebára att man
hade ett medel i sin hand fðr att urskilja korrumperade strofer.
Ett sádant hjálpmedel vore sá várdefullt att man har starka
skál att prova om Brix’ uppfattning ár riktig.
Brix’ »omtrentlige Love« for vokalrimmen ár foljande: 1. n,
m, nd, nt, ng, nk, vn kan alternera 2. frikativt g, b, d samt
r, v kan jámstállas 3. ð, r kan rimma med utljudande vokal
4. ð, r kan rimma med l 5. p, t, k kan alternera 6. r kan
omstállas med vokalen 7. Framfor utljudande k, p, t kan
inskjutas en konsonant och tvá avvikande konsonanter kan
sammanstállas pá platsen framfor dem. 8. En del sporadiska
rim som inte hor in under nágon av de ovan námnda klas-
serna men vars ljudoverensstámmelse torde ha kánts som till-
rácklig, t. ex. Horn — Ord, lyste — kysse. For konsonant-
rimmen finner Brix det svárare att uppstálla nágra regler. Pá
det hela taget anser han likvál att avvikelserna kan rymmas
inom foljande kategorier: a — a/ne, e — ø/i, ø — æ/a. Voka-
lerna ár emellertid sá »forskydelige«, menar han, att de gárna
slinker emellan fasta regler.
Dá Brix som forsta grupp bland vokalrimmen, urskiljer
nasalassonanserna, stámmer detta utmárkt med forhállandena
i de fároiska kvádena. Nasalassonanserna utgor i mitt fár-
oiska stickprov ca 3.6 #/o av alla rim. Det danska jámforelse-
materialet ger ungefár samma siffra, det islándska en nágot
lágre och det norska en betydligt hogre siffra. Den i sárklass
vanligaste assonansen ár m — n (137 fár. ex.), dárnást kommer
ng — nd (46 ex.), m —nd (21 ex.), nd — nn (18 ex.). Endast