Fróðskaparrit - 01.01.1970, Page 339

Supradentaler i fároiskan
Ett bidrag till beskrivningen av fároiskt uttal
Av Bjórn Hagstróm
1. I centrala skandinaviska mal assimileras en dental kon-
sonant, dvs s, t, d, l, n, i stor utstráckning med ett fðregáende
r, sá att rs, rt, rd, rl, rn uttalas [rgj, [rf], [rJJ, [r[J, [rrj
eller — med sammansmáltning av r och den foljande dentalen
till ett ljud — [gj, [Jj, [(J.J, [IJ, [tiJ- De nya ljud som upp-
kommer bildas supradentalt, och ljudovergángen kan dárfor
kallas supradentalisering.1
En forutsáttning for denna assimilation ár tungspets-r.
Supradentalisering intráder som bekant i regel inte i mál med
tungrots-r. Emellertid sker supradentalisering ingalunda alltid
efter tungspets-r. Tendensen ár olika stark i skilda mál. Mest
konsekvent sker assimilationen i mellersta och norra Sverige
och i ostra Norge — med en del undantag, t.ex. vissa dalmál,
som inte assimilerar —. I Vástnorge och Finland har supra-
dentalerna mindre utbredning. I skilda finlandssvenska mál
1 Termen supradentalisering har jag lanat fran Sjostedt 1936 s. 275.
Borgstrøm 1958 s. 35 kallar [ t ]> [<U> [[] och [ <1 ] i »ostnorsk rm.«
for »alveolarer«, Elert motsvarande ljud i svenskan »supradentaler« 1957
s. 45 oeh »retroflexa konsonanter« 1968 s. 47 (sarhallna fran »alveolara
konsonanter« s. 46). Min analys av fároiskan grundar sig pa den
karakteristiska akustiska skillnaden mellan tvá realiseringstyper (t.ex.
/t/ som [t] eller [ t ]>) vilka jag har tolkat som foljden av en mot-
svarande skillnad i artikulatoriskt hánseende: i det ena fallet artikulerar
tungspetsen mot tánderna i overkáken, i det andra mot ovre delen av
tandvallen ovanfor tánderna.