Fróðskaparrit - 01.01.1970, Page 367

Etniska sardrag i den fáróiska folksagotraditionen
375
Sagornas traditionella straff sasom att rullas i spiktunna,
hangas eller brannas pá bál har ofta ersatts av sá enkla men
raffinerade metoder som att kasta delinkventen utfor fja.ll-
kanten (tveita út av, blaka út av, koyra út av m. fl. uttryck)
eller att helt enkelt lámna honom kvar pá ett skár ute i
havet, sá att tidvattnet eller stormarna fár gora resten.
For att forklara nágot mystiskt i sagans handling brukar
de fároiska beráttarna inte sá sállan skylla pá den pá Fároarna
sá ofta forekommande dimman. Som orsak till att en bát-
besáttning plotsligt befinner sig i ett frámmande land anfors
t. ex. helt realistiskt att de farit vilse i dimman (Ein bátskipan
.... viltist í mjørka, JJ 57, s. 609). Kungasonen som i eu-
ropeiska sagor ofta rákar vilse i skogen under en jakt, gár pá
Fároarna oftast vilse i dimman. I en nyligen upptecknad
skámtsaga om prásten och klockaren (AT 1775) tar den listige
deknurin prásten med pá en fisketur och utnyttjar dimman
for att driva ett skámt med prásten, som inte har sá stor vana
vid att bedoma váder och vind. Flár kan man ana en spets
riktad mot utlándska ámbetsmán i landet.
Sásom ár att vánta avspeglas i sagorna áven Fároarnas
huvudnáringar, fárskotsel och fiske. Men eftersom vissa sagor,
t. ex. Polyphemus-sagan, vilken dyker upp i mánga samman-
hang i den fároiska sagotraditionen, ursprungligen handlar om
fárskotsel av nágot annan art án den fároiska, rákar sago-
beráttaren ibland in i situationer, som kráver sárskilda for-
klaringar. I JJ 9 slápper játten ut fáren pá bete pá morgonen.
For fáringen som láter sina fár beta uppe i fjállen áret om,
kánns det nodvándigt att hár sárskilt pápeka att det ár frágan
om fár, som uppfods inomhus (inniseyður var tað, ið hann
hevði).
Gáng pá gáng námns det i sagorna sásom nágot sá sjálv-
klart att det inte nármare behover motiveras, att nágon av de
handlande beger sig ut pá fiske (fara til útróðrar, vera á út-
róðri). Likasá lámnas goda exempel pá den fároiske bondens
arbete i jordbruket, vilket pá grund av landets svártillgáng-
liga natur ánda fram till vára dagar mást bibehálla álder-