Fróðskaparrit - 01.01.1970, Page 370

378
Etniska sárdrag i den fároiska folksagotraditionen
stil. Det gar ibland sá lángt att typiska sagomotiv i hand-
lingen fátt vika fðr nyktra forklaringar. Som exempel kan
námnas hur trollet har en stege till hands, nár pojken i AT
301 blivit lámnad i underjorden av sina bedrágliga folje-
slagare. Aven i dessa sammanhang kan man mota kultur-
historiska vittnesbord av olika slag och av olika álder. I den
fároiska utformningen av sagan om de tre hjáljande kvin-
norna (AT 501) har dessa utrustats med lánga naglar, láng
nása och stor bakdel. Av intresse ár hár det verb, som an-
vánds tillsammans med de lánga naglarna, tæga. Det betyder
i dagens fároiska ‘reda ut nágot trassligt’, t. ex. ull, men var
i gamla dagar, innan kardor kommit i allmánt bruk, den
gángse termen for att med hánderna bereda ullen for spinning.
De lánga naglarna tánktes tydligen som en forklaring till att
kvinnan kunde utfora arbetet sá snabbt. En annan álder-
domlig metod vid behandlingen av ullen torde ha foresvávat
beráttaren i samband med den lánga násan. Kvinnan tánktes
sannolikt anvánda den som spinnkrok eller spinnkápp. Detta
torde inte ha státt klart for dr Jakobsen, eftersom han ut-
bytt manuskriptets »lánga nása« mot »pásar under ogonen«
vid utredigeringen av materialet for tryckning (JJ 70, s. 622).
I hans primáruppteckning stár det att kvinnan lindade upp
ullen pá den lánga násan, irinan hon spann, d. v. s. hon an-
vánde den som spinnkápp. En yngre uppteckning av samma
sagotyp (Ungu Føroyar, 1915, s. 54f) har ocksá motivet med
den lánga násan (ein kelling, sum hevði so langa nøs, at hon
stóð fram úr skonini á henni sum stingnebbur fram úr skipi),
men hár ár det det fárdigspunna garnet som lindas upp pá
násan liksom pá en spinnkrok.
Aven i det annars nog sá overnaturliga motivet med djávu-
lens outslitliga skor — ensamstáende i den fároiska versionen
av AT 325 — har ett realistiskt drag smugit sig in: skorna
ár gjorda av djávulens eget skinn (mjadnarskøði av honun
sjálvun, JJ 25, s. 339). Den term som anvánds, mjadnarskøði,
avser den del av skinnet, hoftpartiet, vilken i det dagliga
livet anvánds for tillverkning av skinnskor.