Fróðskaparrit - 01.01.1970, Page 373

Etniska sárdrag i den fároiska folksagotraditionen
381
En beráttelse som innehaller ságenmotiv men som har sam-
band med den som folksaga registrerade typen AT 500, ár
knuten till LaSangarSur i Sunnbøur pa SuSuroy, Titil-táta
(JJ s. 52). Det ár emellertid inte bara dess ortsbundenhet,
som gor den till en ságen utan áven dess skildring av den
vávande trollflickan, som forsvinner, nár hennes namn námnes.
Aven i sagan ár hðjdpunkten den att ett namn námnes, men
dár medfor detta att flickan, som fatt hjálp med att spinna
ett ogorligt kvantum, dárigenom befrias ur ett overnaturligt
vásens vald.
Av nagot annan art ár forhallandet med beráttelsen om
Summaldur (JJ s. 199). Detta synes vara en lokal utformning
av den islándska medeltida beráttelsen Soguftáttr af Hákoni
Hárekssyni (tryckt i »Fornmanna sogur«, XI). I de ovriga
nordiska lánderna upptráder denna beráttelse i senare tid
oftast som en folksaga (AT 910 B) i savál muntlig tradition
som i skillingtryck.
I det fároiska folksagomaterial som star oss till buds, ater-
finner man de flesta av de i Norden kánda sagotyperna om
án i varierande utformning och kombinationer. Men man
saknar flera av de sagor, som framfor allt under 1800-talet
trángde ut i den muntliga traditionen pa litterár vág, t. ex.
sagorna om Snovit, Tðrnrosa, Tummeliten, Másterkatten i
stðvlar m. fl. De blev kánda och populára speciellt genom
brðderna Grimms sagor, som tidigt ðversattes till de flesta
europeiska sprak.
Detta skulle kunna tyda pa att Fároarna inte levde med i
kontinentens litterára modestrðmningar under slutet av 1700-
talet och under loppet av 1800-talet. Dessa har ju i de flesta
omráden inte gátt den muntliga traditionen helt spárlðst fðr-
bi — om án inte nðdvándigtvis alltid med nytt material sá
dock átminstone genom en omvárdering av sagoberáttandet,
sá att det kom att anses fðr mera án bara »ammestuesnak«.
Men á andra sidan kan det tánkas att dr Jakobsen medvetet
undvek att uppteckna sagor, som alltfðr tydligt uppvisade
litterárt ursprung. Dock finns det i hans samlingar enstaka