Fálkinn - 21.06.1930, Síða 11

F A L K 1 N N
11
Gestir Alþingis.
1 vetur sendi Alþingisnefndin
þingum flcstra þjóöa í Evrópu
boðsbrjef um að senda opinbera
fulllrúa sína til þess að taka
þátt í Alþingisbátíðinni. Var
boðið tveimur fulltrúum frá
bverju þingi og hafa flest lönd-
in tilkynt hverir verði sendi-
menn þeirra, en vera má að
nokkrar breytingar verði á full-
trúunum eftir að þetta er ritað.
En þeir eru þessir:
FRÁ DANMÖRKU: 1. Jensen
Klejs, forseti landsþingsins og
H. P. Hansen, forseti þjóðþings-
ins.
FRÁ FÆREYJUM: E. Mitens
formaður lögþingsins.
FRÁ NOREGI: C. J. Hambro,
stórþingsforseti og Chr. Horns-
rud, varaforseti. Vera má að
annar fulltrúi komi i slað Ilam-
bro þingforseta.
FRÁ SVÍÞJÓÐ: fíernh. Eriks-
son, forscti neðri deildar og
Pelrus Nilsson, varaforscti, i
stað Axel Vennerslen, forseta
efri dcildar.
FRÁ FINNLANDI: Virkku-
nen, forseli og Ilakkila, vara-
forscli.
FRÁ ÞÝSKALANDI: Dr. Karl
Ilildenbrand, fyrv. sendilicrra
Wiirlenbcrgsríkis í Berlín, Emil
Berndl, borgarstjóri í Berlín-
Fricdenau og Hermann Iloff-
mann, yfirkennari í Ludwigs-
hafen.
FRÁ IIOLLANDI: Ing. J.
Koster, fulllrúi cfri deildar og
dr. II. J. Knotlenbolt, fulltrúi
ncðri dcildar.
FRÁ TJEKKÖSLOVAKÍU: Dr.
Franlisek Soukup, forseli efri
deildar og Jan Mahjpetr, forseti
ncðra dcildar; ennfrcmur dr.
Vladimir Zadera, skrifstofu-
stjóri.
FRÁ ITALÍU: Fauto Bianchi
og Ezio Maria Gray. Ennfremur
kemur Viola di Campalto greifi,
sendilierra Ítalíu i Kaupmanna-
liöfn.
FRÁ FRAKKLANDI koma
Lancien, öldungadeildarþing-
maður og Léon Vincenl, ritari
þjóðþingsins.
FRÁ BRETLANDI: Newton
lávarður og Marks lávarður frá
efri málstofunni og Sir R.
Ilamillon og Mr. Noel Baker frá
neðri málstofunni. Frá Mön
koma þrír sendimenn: Farrand
Deemster, G. F. Clucas og P. M.
C. Kermode.
FRÁ CANADA kemur Joseph
T. Thorson, sem fujltrúi sain-
bandsþingsins, fjrrir Manitoba-
fylki koma IV. J. Major dóms-
málaráðherra og Ingimar Ing-
jaldsson þingmaður, frá fylkis-
þinginu í Saskatchewan IV. II.
Paulson, skaltstjóri fylkisins.
FRÁ BANDARÍKJUM NORÐ-
UR-AMERÍKU koma frá sam-
bandsþinginu í Washington
Peler Norbech, öldungadeildar-
þingmaður frá South-Dakota og
O. P. Burtness neðri dcildar
þingmaður frá North-Dakota en
en auk þeirra þingmennirnir F.
II. Fljozdal, frá Detroit, O. B. P.
Jacobscn frá Fergus Falls og
Sveinbjörn Johnson frá Urbana.
Frá Norður-Dakota Guðmundur
Grimsson, dómari og frá Minne-
sota Gunnar N. Björnsson, rit-
sljóri.
Bústaðir erlendu þinggestanna: Valhöll á Þingvelli,
Kveðjur tveggja íslandsvina.
Frá dr. jur. Ragnari Lundborg
í Stokkhólmi.
Det ar med uppriktig gládje jag
mottagit redaktör Vilh. Finsens an-
modan att genom tidningen Fálkinn
sánda cn hálsning lill Island i an-
ledning tusenársjubilect.
Tio sektar i ett folks historia áro
en láng tidrgmd och alt ctt paria-
ment kan fira tuscnársminnet av sin
tillblivctse ár en unik företeelse,
Det ár visscligen sant, att det is-
Uindska Alllinget under sin tilvaro
ej alltid haft en folkrepresentations
funktion, men det har stádse för dct
istándska folkel utgjort en cxponent
för enhclstanken och sjálvstándig-
hctskánslan. Jón Sigurdsson hávdade
ocksá alltid undcr förfaltningskam-
pcn AUtingets befogenhet att vara
dcn avgörande, nár det gállde ls-
lands lag och rátl.
Úlfljótslagen skapade ár 930 ett
cnigl Island med ett fritt folk. Ntt
tusen ár dárefter finnes allt fort-
farande ett suveránt islándskt rike
med en frihct, som sedan mcr
an tio ár tillbake ár mellanfolkligt
erkánd. Frán hela várlden gá nu
Igckönskningar till Island. Politiska
baktankar finnas dárvid hos ingcn.
Som faktor, nar det gáller inlcrna-
tionel maklpolilik, har Island ingen
bctgdclse. Dess insatser ligga pá
annat omrátle, kulturens. Inom den
andliga odlingen intager Island en
rangstállning som stormald.
Icke minst vi Nordens övriga folk
ha islándarna att tacka för allt, som
de givet oss av medeltida forskning.
Dá vetcnskap och liltcratur hár lago
ncre, hadc de sin hemvist i Island.
I vára dagar stár Island átcr högt i
vetenskap, konst och litteratur. Med
slarka kánslor av sgmpati hálsa vi
ocksá Islands dcltagcnde i det nor-
diska samarbetet, denna allians pá
frivillihctens vág, som först brödra-
folkcn nármare varandra án nágon-
sin förr.
Personligen har jeg hgst kárlek
till Island alltsedan barndom, och
denna har under árens lopp vuxit
sig alll starkarc. Vid den fest i
kiingshuset pá Thingvellir, varmed
min familj och jag hedrades vid
várt besök i Island 1919, hade en av
AlHingets presidcnter den vánlig-
heten att kalla mig Islands fosterson.
tídmjukt erkánncr jag, hiiru oför-
tjánl jag ár av denne hederstitel, om
jag cj i den fár inlágge det, att mina
kanslor för Island öro innerliga och
varma. Nár jag nn ombctts alt genom
en islándsk tidning framföra en rent
Frá dr. phil. Fredrik Paasche
prófessor í Oslo.
Som saa mange andre i Norge blev
jeg glad i Island allerede som barn,
da jeg livste fornsagaerne. Men den-
gang var landet et drömt land for
mig, i grunden trodde jeg ikke det
var til. Saa kom jeg dit ul, en mor-
gen i solopgangen fik jeg se de förste
jölclerne; og da blev drömmen virke-
lighct, den vakreste virkelighet.
Landet saa faltigl tit, skoglöst som
det var; men alle linjer i landskapet
var [orunderlig sterke og rene — og
rencnde, der var noget stort og
usigelig gripende ved Island. Og jeg
tænkte: Det cr med folket som med
landct, det lmr overvundet fattigdom
med skjönhet, saa det er blit et rikt
folk og kunde gi sine frændefolk
værdier, som det altid maa takke
for. Ilvor i Europa findes et lilet
folk, som liar været saa stort?
Nu gaar mine tanker, ikke bare
til Islands tusen aar gamle rike,
men ogsaa til de smaa stuerne i dal-
en og paa utstranden. Der har aand-
ens Igs brændt gjennem mörke aar-
hundreder, Island var trofast mot
sig selv og fik sin lön tilslut. Maatte
gode norner allid vaake over landetl
Oslo, i mai 1930.
FREDRIII PAASCIIE.
personlig hálsning till Island, har
jag velat framhálla detta samtidigt
som jag nu frambár min vördsamma
Igckönskan till den slora nationella
högtidsfcsten och cn varm förhopp-
ning om en lyckosam framtid för
Islands folk.
Nár över hela Island kyrkklockorna
komma att samla meninghelen till
erinran om „Islands tusen ár“, nár
konung Kristian samt Sverriges och
Norges tronfölgjare ávensom ombtid
för Nordens och mánga av jordens
övriga follc samlas pá den minnesrika
ThingvaUaslállen, komma islándar-
nas tankar vid denna stora, all-
mánna hyllning att ej endast gá till-
bake till 930 utan i tacksamhet dröja
vid minnet av Jón Sigurdsson, den
man som verksammast bidragit till
Islands pángttfödelse. Ánda lill sin
död var han Alllingets prcsident
och sitl folks ledarc. Má hans adla
sinne, statsmannaklokhet och fosler-
landskárlek vara ctt rattesnöre aven
för konunande islándska slákten.
Stockholm, den lí. maj 1930.
RAGNAR LUNDDORG.