Húnavaka - 01.05.2016, Page 40
H Ú N A V A K A 38
notfærðu sér það. En svo mikið er víst
að Sveinn Pálmason frá Ysta-Gili er
kominn til Winnipeg ekki síðar en
1895, þá á 18. ári, fæddur 9. október
1877. Honum hefur ekki verið fisjað
saman þessum húnvetnska unglingi
sem einn í för gekk þá slóð sem hann
gerði.
Ekki kann ég að segja frá því
hvernig Sveini reiddi af í fyrstu þar
vestra eða hvernig hann sá sér
farborða. Hins vegar vitum við
frændfólk hans sitthvað um æviferil
hans í stórum dráttum. Þeir Sveinn og
Ingvar á Ekru, afi minn, skrifuðust á,
að því er ég best veit og héldust
kynnin þannig allvel. Dóttir hans,
Ruby, sagði mér margt af ævi föður
síns og þeirra hjóna. Það kom hins
vegar ekki til tals í kynnum mínum við
Pearl, sem stafaði af því að við
hittumst ævinlega í margmenni og því
miður var ekki ráðrúm að kynnast náið á tveggja manna tali.
Af Sveini er það að segja að hann gerðist snemma húsasmiður og verktaki
í húsbyggingum og húsateiknari, forsmiður eins og Hörður Ágústsson nefndi
byggingameistara sem að hálfu og heilu unnu sem arkitektar. Verktakastarfsemi
hans gekk ekki ætíð áfallalaust og lauk um síðir. Að því loknu vann hann
ýmis verslunar- og kaupsýslustörf, rak m.a. þekkta matvöruverslun í félagi
við aðra á góðum stað í Winnipeg og átti góð viðskipti við landa sína sem
þar bjuggu.
Árið 1907 kvæntist Sveinn Pálmason Gróu Sveinsdóttur frá Kletti í
Reykholtsdal. Hún var þá 25 ára en Sveinn þrítugur. Hún lést árið 1951, 69
ára að aldri. Sveinn andaðist þremur árum síðar, 77 ára gamall. Hjónaband
þeirra var langt og farsælt. Gróa var af þekktum borgfirskum ættum og
auðvelt að rekja skyldleika hennar við nafntogaða Borgfirðinga, m.a. við
Halldór H. Jónsson arkitekt, sem var sonur Jóns Björnssonar frá Bæ,
kaupmanns í Borgarnesi. Veit ég að þær systur, Ruby og Pearl, ræktu vel hina
borgfirsku frændsemi sína og gerðu sér títt um móðurætt sína, hina borgfirsku.
Í minningargrein um Gróu í Lögbergi, 31. maí 1951, segir að hún hafi flust
til Kanada 1899, 17 ára gömul, en ekki er getið ástæðu þeirrar ferðar til þessa
fjarlæga lands né heldur hvort hún var þar í kunningja- eða venslamannahópi.
Gróu er svo lýst að hún hafi verið fríð kona sýnum, björt á hár og hörund og
glæsileg, sérlega glaðvær og félagslynd. Einhver sagði mér að Gróa hefði verið
snör í snúningum og talsvert farið fyrir henni en Sveinn maður hennar hafi
verið slíkur rólyndismaður í dagfari að hvorki datt af honum né draup. Því var
Gróa Sveinsdóttir Pálmason.