Studia Islandica - 01.06.1962, Blaðsíða 10

8
det inte uteslutet, att detta manuskript kan vara en direkt
avskrift av originalet. Jámför man nu fragmentet •& (in-
alles blott omkring 3100 ord) med motsvarande parti i den
handskrift, M(öðruvallabók) (AM 132, fol.), som sagan
brukar utges efter, sá finner man avsevárda skillnader pá
en rad av de syntaktiska punkter som Wieselgren behand-
lar. I dessa fall visar fragmentet báttre överensstámmelse
med Snorris autentiska skrivsátt. Slutsatsen máste bli, att
den fullstándiga text av sagan som vi har att hálla oss till
(M) mycket vál kan tánkas sprákligt avvika sápass starkt
frán originalet, att den inte erbjuder nágot tillförlitligt ma-
terial för en undersökning av Wieselgrens typ.
Dármed tycks man vara tillbaka vid utgángspunkten,
med ganska nedsláende erfarenheter av försöken att finna
en slutlig lösning pá problemet Snorri och Egils saga. Sig-
urður Nordal, vár tids frámste kánnare av Snorri Sturlu-
son och hans verk, nöjer sig dock inte med den negativa
insatsen att gendriva Wieselgrens bevisföring; han söker
ocksá underbygga och finslipa áldre argument, frámst B.M.
Ólsens, och sjálv framföra nya för att Snorri verkligen har
skrivit Egils saga. Han slutar sin diskussion med att fast-
slá, att frágan aldrig definitivt kan lösas med de resurser
vi nu har. Men för egen del har han ju mer han studerat
sagan blivit starkare övertygad om att den ár Snorris verk.
Han ságer sig framdeles inte ámna tveka att rákna den till
Snorris skrifter, sávida det inte skulle uppenbara sig nágra
nya, avgörande motargument.1
Denna Nordals övertygelse innebár naturligtvis inte, var-
ken i hans egna eller andras ögon, att Snorris författarskap
till Egils saga skulle vara höjt över varje tvivel. Det ár dock
frága om allmánna överváganden och indicier — starka
enligt somligas, kanske de flesta forskares ásikt, men utan
tillrácklig slagkraft att besegra all skepsis. Problemet Snorri
°ch Egils saga ár emellertid av sádan vikt för sagastudiet,
J) A a xcm.