Studia Islandica - 01.06.1962, Blaðsíða 50
48
116 resp 66 parord en framtradande plats; den förra siff-
ran ar den nast högsta och den senare den högsta inom
sina serier. Men ándá blir det huvudsakliga intrycket, att
Grettla har fátt vidkánnas en markant tillbakagáng, medan
i första hand Egla starkt har ökat sin andel i parorden.
Förskjutningen stámmer alltsá nágorlunda vál med den
som kunde iakttas mellan /V/ó/a-tabellen (XII) och Lax-
dœla-tabellen (X). Yánder man sig nu till Eyrbyggja-ta-
bellen (XI), som hármed introduceras, gör man emeller-
tid en annan erfarenhet. De 109 resp 60 parorden mellan
Grettla och Eyrbyggja hávdar námligen sin plats lika vál,
eller rentav en aning báttre, i Eyrbyggja-tabellen som i
Greíí/a-tabellen. Det förefaller hár omöjligt att enbart med
hjálp av parordsstatistiken söka fastslá, i vilken riktning
páverkan mellan de báda sagorna har gátt.
Om man alltsá inte kan hárleda nágon allmángiltig regel
ur dessa sammanstállningar, sá bör det ándá kunna anses
tillátet att försiktigt sondera parordstabellerna med tanke
pá en kronologisk tvistefrága inom sagastudiet. Det gáller
spörsmálet, vilkendera sagan som ár áldst: Laxdœla eller
Eyrbyggja. Frágestállningen kan verka helt överflödig,
eftersom Eyrbyggja i sitt avslutande kapitel direkt hánvisar
till Laxdœla (liksom till HeiSarvíga saga). Accepterar man
denna hánvisning, ár ju ordningsföljden mellan de báda
sagorna stálld utom vidare diskussion. Emellertid anser ut-
givaren av Eyrbyggja i íslenzk fornrit IV (1935), Einar
Ól. Sveinsson, att denna saga av flera skál máste vara áldre
án Laxdæla. B1 a synes honom Eyrbyggja vara en „i alla
avseenden álderdomligare saga; dár tycks inga intryck frán
riddarsagorna förekomma“ (XLVII). Hánvisningen till
Laxdœla, som dock upptráder i alla de tre handskrifter som
ár hela pá stállet i frága, vill Sveinsson förklara som ett
senare tillágg av en avskrivare, vid en tidpunkt dá Lax-
dæla hunnit skrivas och bli bekant. Sigurður Nordal menar
á andra sidan, att icke blott den uttryckliga referensen till
Laxdœla utan ocksá vissa drag i de tvá sagornas behand-