Studia Islandica - 01.06.1962, Blaðsíða 26

24
—XII. Sidhánvisningarna i de sistnámnda avser för samt-
liga texter utgávorna i den válkánda serien Islenzk fornrit,
utgiven av Hið íslenzka fornritafélag i Reykjavík. Editionen
av Heimskringla, ombesörjd av Bjarni Aðalbjamarson, om-
fattar banden I—III (1941, 1945, 1951). Band I inneháller
förutom Snorris prolog till hela verket de sex första sagorna
t o m Ólafs saga Tryggvasonar. Band II fylls helt av Ólafs
saga helga. Band III omfattar de áterstáende nio sagorna.
Den textmassa som jag betecknar som „Snorri A“ svarar
sálunda i denna utgáva mot dels bortát hálften av band I,
dels hela band II. „Snorri B“ svarar mot drygt hálften av
band I jámte hela band III. (Jfr redogörelsen för materialet
s 14—15 ovan.) Utgivare och publiceringsár för de excer-
perade islánningasagorna ár följande: Bd II. Egils saga
Skalla-Grímssonar (Sigurður Nordal, 1933); Bd V. Lax-
dæla saga (Einar Ól. Sveinsson, 1934); Bd IV. Eyrbyggja
saga (Einar Ól. Sveinsson, 1935); Bd XII. Brennu-Njáls
saga (Einar Ól. Sveinsson, 1954); Bd VII. Grettis saga Ás-
mundarsonar (Guðni Jónsson, 1936).
Vid normaliseringen av ordens stavning har jag följt
bruket i Islenzk fornrit, med tvá undantag: Q har överallt
átergetts med ö; ligaturerna œ och œ har báda skrivits œ.
I bágge fallen rör det sig alltsá om en látt modernisering,
en anpassning till nutida islándska.
De översáttningar till svenska som ges i bilagornas ord-
listor följer i regel ganska nára Fritzners ordbok. De máste
med nödvándighet bli högst summariska och kan inte pá
nágot sátt göra ráttvisa át finare nyanser i textema. Man
kunde kanske helt ha avstátt frán dessa översáttningar, om
de inte i vissa fall hade behövts för redovisningen. Nágon
gáng kan námligen „parordsfunktionen“ vara knuten inte
till ett ord pá det hela taget utan till nágon sárskild bety-
delse hos ordet.
Naturligtvis har jag utöver Islenzk fornrit konsulterat
tillgángliga vetenskapliga utgávor med fullstándigare va-
riantapparat, sádana som Njála, udgivet efter gamle hánd-