Studia Islandica - 01.06.1962, Blaðsíða 57

55
man sakert anföra plausibla skál för ett páfallande spar-
samt eller rikligt bruk av kveSask. Sá har exempelvis
Bandamanna saga i báda sina versioner ett ymnigare in-
slag av direkt tal án nágra andra islánningasagor, c:a
50% av hela ordmassan; i sjálva verket nármar den sig
lánga stycken en rent dramatisk framstállning. Det bör ju
starkt minska utrymmet för indirekt anföring och dármed
för kveSask. (Á andra sidan har Njála trots sina 41%
oratio recta inte nágon alldeles obetydlig frekvens av detta
anföringsverb.) Att Reykdæla saga kommer sá högt pá
listan (247), hánger direkt samman med att den har ett
ovanligt ringa inslag av direkt anföring, enligt min rák-
ning mellan 8 och 9%, det utan jámförelse minsta jag fun-
nit bland islánningasagorna;1 i gengáld breder det indi-
rekta talet ut sig och ökar behovet av kveSask. Annars ár
ju en sagaförfattare ingalunda hánvisad enbart till just det
ordet. Han kan ocksá válja bland kallask, látask och segjask,
áven om kveSask ár det ojámförligt vanligaste.
Först och sist visar den kompletterande förteckningen,
att Snorri och Egla hávdar sin sárstállning allt eftertryck-
ligare, ju mera material som dras in i undersökningen, i
detta fall praktiskt taget allt som kan anses relevant. Siff-
ran för Egla ár 7; det justerade talet för Snorri A och
Snorri B sammanlagt — 16 + 9 exempel pá 119000+109000
ord — ár ocksá 7. Den frekvensen ár tre gánger mindre
án den lágsta (FóstbrœSra saga) som möter bland de öv-
riga trettiotvá sagoma.
Slutligen kan námnas, att jag i samma omfángsrika mate-
rial som ovan har undersökt frekvensen av kveSa + ackusa-
tiv med infinitiv eller annan bestámning, alltsá typen:
„Hallgerðr kvað hann sér vel felldan til verkstjóra.“ (Njála
x) Angáende det direkta talets omfáng i olika sagor jfr ocksá Wer-
ner Ludwig, Untersuchungen iiber den Entwicklungsgang und die
Funktion des Dialogs in der islándischen Saga (Gráfenhainichen 1934),
s 40 ff, och Irmgard Netter, Die direkte Rede in den Islándersagas
(Greifswald 1935), s 17 f.