Studia Islandica - 01.06.1962, Page 8

6
hang lange har varit ganska försummade av forskningen,
beror förmodligen inte minst pá den s k friprosateoriens
inflytande: man har sett sagaskrivarna under den litterára
tiden, frámst 1200-talet, mindre som författare án som upp-
tecknare av muntliga sagor, traderade i fasta former under
árhundraden. Men ju mer man börjat uppfatta islánninga-
sagorna som skrifter av skapande författare, ju större skál
har man naturligtvis fátt att ta hánsyn till dessa diktares
samtid och dess litterára manifestationer.1
Emellertid saknas alltjámt en oomtvistlig kronologisk ut-
gángspunkt för sagastudiet. I detta láge ár det naturligt,
att det gamla spörsmálet om Snorri Sturlusons författar-
skap till Egils saga Skallagrímssonar inte upphör att egga
forskarna. Kunde man slutgiltigt binda Snorri vid Egils
saga, sá hade man dármed vunnit den átrádda kronologiska
hállpunkten. Det skulle medföra en ovárderlig trygghets-
kánsla i hela sagastudiet.
Det lár vara Grundtvig, som i början av 1800-talet först
framkastade tanken pá Snorri Sturluson som författare till
Egils saga.2 Men det dröjde ánda till várt eget sekel, innan
ámnet togs upp till vetenskaplig granskning i en avhand-
ling av den islándske forskaren Bjöm M. Ölsen. Han sökte
styrka Snorris författarskap frámst med en jámförelse mel-
lan behandlingen av vissa historiska och kronologiska frá-
gor i á ena sidan Egils saga och á den andra Snorris auten-
tiska skrifter. Allmánna reflexioner över likheter i berát-
tarkonst och stil spelade ocksá in. Att Snorri var en áttling
till Egill Skallagrímsson och rimligtvis vál insatt i tradi-
tionen om sin namnkunnige förfader; att han i likhet med
Egill var vál hemmastadd i Norge och hade personlig er-
farenhet av norska kungar; att han residerat som storman
J) En grundlaggande helhetsbild av sagaskrivningens utveckling och
de olika sagornas plats i kedjan tecknas av Sigurður Nordal i Nordisk
kultur VIII:B. Litteraturhistorie. B. Norge og Island. Uppsala 1953.
2) Norges Konge-Kranike, företalet. (Udvalgte Skrifter IV: 157.
Kohenhavn 1906.)