Studia Islandica - 01.06.1962, Blaðsíða 9

7
pá Egils slaktgárd Borg och máste ha ágt en eminent lokal-
kánnedom om sagans inhemska huvudskádeplats — allt
detta ár personliga kvalifikationer, som gjorde Snorri
Sturluson sárskilt vál meriterad för att skriva Egill Skalla-
grímssons levnadshistoria.1
I sin doktorsavhandling Författarskapet till Eigla (Lund
1927) anság sig emellertid Per Wieselgren kunna helt ur-
holka slagkraften och bevisvárdet hos Ölsens argument. Han
presenterade ocksá en helt ny aspekt pá ámnet, tillámpade
ett nytt metodiskt grepp: en sprákstatistisk undersökning,
baserad pá en rad syntaktiska drag dels i Snorris Edda och
hans historiska arbeten, dels i Egils saga. Det rör sig om
sádana ting som valet mellan optativ och omskrivning med
skulu i bisatser; bruket av pleonastiska anföringsverb; sta-
velseantalet per sats resp mening o d — alltsá pá det hela
taget drag som kan förmodas tillhöra en författares mera
omedvetna sprákvanor. Enligt Wieselgren yppade sig pá de
berörda punkterna sá stora olikheter mellan Egils saga och
Snorris texter, att ett gemensamt författarskap kunde an-
ses uteslutet. Sjálv bedömde han resultatet av sin jámförelse
som en definitiv vederlággning av „Snorri-hypotesen“.
De flesta forskare pá omrádet torde ha funnit denna
sprákundersökning utslagsgivande. Det gállde till en början
ocksá Sigurður Nordal, som emellertid inom kort skulle
komma att rycka undan grunden för Wieselgrens tyngsta
argument. I sin inledning till en ny utgáva av Egils saga2
erinrar han om att det till denna saga finns ett brottstycke
av en handskrift (AM 162 A, fol., d)3, som allmánt anses
vara den áldsta bevarade, frán omkring 1250; Nordal finner
D Ölsen, B.M.: Landnáma og Egils saga. (Aarboger for nordisk
Oldkyndighed og Historie, Kjobenhavn 1904, s 167—247.)
2) Islenzk fomrit 2. Egils saga Skalla-Grímssonar. Sigurður Nordal
gaf út. Reykjavík 1933.
3) Fragmentet finns avtryckt s 335—44 i Egils saga Skallagríms-
sonar, tilligemed Egils större kvad, udgiven for Samfund til udgivelse
af gammel nordisk litteratur ved Finnur Jónsson (Köbenliavn 1886
—1888).