Studia Islandica - 01.06.1962, Page 32

30
som kan tankas influera pá ordvalet. I sjalva verket före-
faller det nágot överraskande, att skillnaden mellan Egla
och Snorri B pá den berörda punkten visar sig sá obetyd-
lig: om Egla enligt tabell I lagger beslag pá 39.5% av det
samlade antalet parord, sá ár motsvarande siffra för
Snorri B enligt tabell III 43.0%. En ökning kunde man
som sagt i förvág rákna med, och man var snarast instálld
pá att den skulle bli större án 3.5%.
Min statistik över parorden har visat, att Egla dá den
sátts pá avgörande prov mot ett stort jámförelsematerial,
företer praktiskt taget exakt samma drag som en autentisk
Snorri-text — och detta i mycket skarp kontrast till en rad
av de största islánningasagorna. Om detta ej kan anses
slutgiltigt bekráfta, att Snorri Sturluson har dikterat Egla,
vágar man knappast tro, att en sprákundersökning nágon-
sin kommer att leda till bindande resultat i denna eller
andra liknande frágor om författarskap.
4. Kontroll av resultatet med hjálp av Hallfreðar saga,
Heiðarvíga saga ocli Fóstbræðra saga.
En tánkbar invándning mot min slutsats av parords-
statistiken kunde vara, att den dokumenterade sprákliga
affiniteten mellan Egla och Snorri-texterna skulle bero icke
pá att dessa arbeten hade en och samme upphovsman utan
pá att de hörde nára ihop kronologiskt. Enligt gángse ásikt
bildar de ju det áldsta skiktet i den grupp av texter jag
undersökt — frán början av 1200-talet, medan Njála och
Grettla enligt en lika allmán och válgrundad mening till-
hör seklets slut.
Hállfastheten hos en sádan invándning kan emellertid
prövas. Det kan ske pá det sáttet, att ytterligare nágra saga-
texter av erkánt tidigt ursprung dras in i jámförelsen. Jag
har för ándamálet valt HeiSarvíga saga, HallfréSar saga