Nordens Kalender - 01.06.1938, Blaðsíða 66

Tilltalsord i Norden
hövding Gustafsson sett utstallningen? Nar tcinker revisionssekreterar
Johansson resa? Áven tilltalsorden farhror och tant utbyggas med namn:
Har farhror Erik sin hund med sig? Skall tant Ida ga redan?
Díiremot ráder tvekan om ratta sáttet att tilltala personer, vilkas titel och
namn man icke kánner. Denna tvekan om tilltalsordet har givit upphov át
de mánga omskrivningar, som áro sá kánnetecknande för svenskt talsprák:
Glömdes icke en kapp? Önskas det dopp till kaffet? Skall det vara en pdtár?
Far det vara mera dopp? Ár det hár tyget omtyckt eller t. o. m., Tycks det
hdr tyget om? Vad anvdnds för nummer i kragar? Hur var namnet? Finns
det biljett? Vart var biljetten? Ár det bekant, var apoteket ligger? Det dr
till á resa till stan? Blir det till á stanna i Stockholm? Á det ma te d fara
alldeles ensam? Hur láng har vistelsen varit hdr i Marstrand? En sköterska
pá ett sjukhus har liörts vánda sig till en okánd besökande i dessa ordalag:
Kanske jag fár be att besöket dr vanligt och gáir nu? Tilltalsordet undvikes
ocksá genom att den talande med rátt eller vanligen med orátt innesluter sig
sjálv i ett vi. Lákaren pá rond: Hur dr det med oss i dag? Har vi sovit náigot
i natt? Láraren till eleven: Har vi inte last pá vár Vdxa i dag heller? Áven
man brukas med skenbart alhnán syftning men i sjálva verket som rent till-
talsord: Har tnan varit ute och sett pá staden? Jag tror man ar litet hungrig?
I mánga fall ersáttes det direkta tilltalet med ett pronominellt adverb; sálunda
ságer uppasserskan pá en restaurant: Ár det bestallt hdr? Vad fár det lov
attvara h ar ? Lákaren pá rond: Ná hur stár det till h ar ? Konduktören
pá táget: Finns det biljett dar? Vid kortspelsbordet: Vem skall ge? —
Given ar dar ! Dylika omskrivningar gá som synes endast ut pá att u n d-
v i k a direkt tilltal. Det ár sálunda surrogat av föga tillfredsstállande slag.
Att denna brist i svenska spráket bör avhjálpas, dárom ha vára sprákmán
lánge varit ense. Men det har rátt ganska skilda meningar om hur luckan
bör fyllas. Sedan Louis de Geer, sedermera statsministern, ár 1844 i en
essay «Om andra personen i svenska spráket» mycket bestámt tagit till orda
för ni, riktade sedermera professor Anders Frigell i tidskriften Frey ár 1848
ett ganska skickligt angrepp mot den dá tydligen váxande opinionen för ni,
och ánnu 1884 höll den kánde sprákmannen Nils Linder i Stockliolm ett
föredrag, dár han visserligen skarpt vánde sig mot rádande tilltalsskick men
dár han synes snarast vilja förorda det danska och norska De.
Numera ár frágan sá till vida förenklad, som ingen tycks vilja pá all-
64