Nordens Kalender - 01.06.1938, Blaðsíða 183

Márten Sjöbeck
Bohuslán i den nordiska
naturgemenskapen
Bland Sveriges originella provinser intager Bohuslan en rangplats. Nár
svensk kánsla ocli naturuppfattning försöker att komma till rátta med
Bohuslán, föresvávas den stundom av norsk bygd och norsk natur. Detta
sker oberoende av historiskt kánslotánkande. Det ár ytterst de landskapliga
yttringarna, som uppfordra dártill, liavet och fjordarna, den sargade kusten
med det nakna urberget av gnejs ocli granit, men ocksá ásynen av mánni-
skans liárda arbete med de förvárvskállor, vilka knytas till sjön och det
strávsamma livet i kamp med naturkrafter. Djárvhet och frigjordhet áro
egenskaper, som stámpla den nakna kustzonen och havsbandet med dess
skár, holmar och öar, de delar av Bohuslán, vilka framför allt slá vakt om-
kring individualiteten. Má vara, att formaten te sig hlygsamma vid jám-
förelse med Norge, men det ár heller icke de exakta mátten, som ögat syssel-
sátter sig med, utan med den livliga, omváxlande formen, sá som den frigöres
i den öppna kustterrángen inför havet och under en hög himmel.
Ser man nármare efter, skall man samtidigt upptácka ett drag i Bohusláns
natur, som ár utomordentligt vekt och knytes till lága sandstránder dár en
rik lövvegetation stánger in grunda, stilla liavsvikar. Dessa blida, rogivande
landskap, som vi tráffa exempelvis pá södra kusten av ön Orust, kunna erinra
oss om Danmarks mjuka kustprofiler.
Om Danmark páminnas vi ocksá i södra Bohusláns jordbruksbygder, nár
vi iakttaga de áldre fyrlángade och kringbyggda bondgárdarna. Detta infly-
tande frán várt södra grannland vandrar genom Skáne och Halland upp i
Bohuslán. Utbredningen av denna tradition omfattar landmassor, vilka ha
Kattegatt till medelpunkt, och företeelsen markerar stort sett utstráckningen
inom Sverige av gammaldansk odling. De skánsk-danska gárdsfyrkanterna
gá upp till mellersta Bohuslán. Sá lángt har ocksá ett mera utvecklat byvásen
181