Nordens Kalender - 01.06.1938, Blaðsíða 95

Gudl. Rosinkranz
örn Arnarson
Nordens Kalender publicerar nu en dikt av Örn Arnarson, vilken utan tvekan
íir en av Islands originellaste skalder. Örn Arnarson ar lians diktarnamn,
som lian har tagit för att dölja sin — enligt hans egen ásikt ■— obetydliga
person. Hans egentliga namn ar Magnús Stefánsson.
Magnús Stefánsson ár född ár 1884 pá Langanes, den udde av Island,
som strácker sig nármast det sá ogástvánliga Nordishavet. Dár levde lian
sina barndoms- och ynglingaár och fick dárför tidigt kánna pá den hárdhet,
en oblid islándsk vinter kan bjuda pá, báde pá havet ocli pá landbacken, dá
han ju allt frán barndomsáren fick omváxlande arbeta med boskapsskötsel
och fiske. Han nöjde sig dock inte med det enformiga livet vid Nordishavets
kust, lian lángtade till andra nejder för att se och lára, ocli för att i nágon
mán försöka slácka sin kunskapstörst.
Vid tjugoársáldern lámnade Magnús Stefánsson sitt barndomsliem och
reste till Akureyri, den största staden pá norra Island. Dár i nárlieten fanns
en realskola, till vilken han liade sökt intráde och fátt löfte om att bliva an-
tagen. Men nár han kom till denna efterlángtade skola, fick han meddelande
om att det inte fanns plats för honom. Han var nu tvungen att med brustna
illusioner vánda ryggen till denna bildningsanstalt. Nu voro goda rád dyra.
Han fick dá höra, att en rik bonde i trakten till hösten skulle upprátta
en ny folkhögskola, och att förestándaren för densamma skulle vara en ung
begávad man, som nyligen kommit tillbaka efter studier i Danmark. Han
sökte dit, kom in och vistades i denna nystartade folkhögskola över vintern.
Dá han anság sig sá skamligt bedragen förra liösten av rektorn för realskolan,
ville han inte söka dit igen utan sökte till folkskoleseminariet, dár han sedan
tog folkskollárareexamen. Dárefter fick han anstállning som folkskollárare
pá landet. Men dá lönerna voro synnerligen smá, máste han för sitt livsuppe-
hálle arbeta pá somrarna med sillfiske eller vágarbete. Det blev inte mycken
93