Nordens Kalender - 01.06.1938, Blaðsíða 172

J. V. Snellmans Stockholms-ár
Barndomsminnena liade Iian sedan áterupplivat vid ett hesök hösten 1837,
dá han áven gjort flera hekantskaper i Sveriges litterára och vetenskap-
liga várld.
Dá han nu átervánde dit, hade han bakom sig tvá oroliga, av strider
fyllda ár i hemlandet. Som ledare för studenterna hade han dár kámpat för
nágra av 1830-talets frihetsidéer, men rákat i konflikter med universitetets
konservativa konsistorium och med de högsta myndigheterna, vilka slutat
med att Iian dömts sin docentur förlustig för ett lialvt ár. Striden liade för-
bittrat lians sinne och gjort honom pessimistisk i frága om Finlands framtid.
Sá snart lian kunde fá ett pass till utlandet, vilket mötte átskilliga svárig-
heter, begav han sig pá en resa för att fá lugn till vetenskapligt arbete. Resan
ráckte tre ár. I Stockholm stannade han till slutet av sommaren 1840, reste
sedan till Tyskland, men átervánde till Sverige i början av september 1841
och dröjde dár till följande liöst.
Vánnerna frán Stockliolmsbesöket 1837 mottogo honom med öppna armar,
dá han áterkom 1839. Det skedde icke endast dárför att de voro glada att
áterse en gammal bekant, utan oeksá dárför att de verkligen behövde lionom.
Dessa vánner utgjordes till stor del av det kotteri, som samlat sig kring tid-
skriften Freja. Vid Snellmans förra Stockholmsvistelse liade Freja liuvud-
sakligen varit en rent litterár publikation, till vars redaktion liörde skalden
Nicander och den i Finland födde romanförfattaren, prásten G. H. Mellin,
som antagligen först infört Snellman i kretsen. Nu liade Freja emellertid
förándrat program. Sedan början av áret var August Blanche dess huvud-
redaktör, och tidskriften hade blivit politisk med moderat-liberal fárg. Re-
daktionen och medarbetarna ágde en stor fond av liberal entusiasm, men be-
tydligt mindre av kunskaper och málmedvetenhet. Snellman kom nu
som en válbehövlig förstárkning till redaktionens krafter och blev en av
tidskriftens flitigaste och mest betydande medarbetare. Med sin liegelska
dyrkan av staten och med sitt ganska despotiska temperament var Snellman
visserligen icke nágon liberal i ordets egentliga mening. Enligt lians «Láran
om staten», som han utgav just dá han lámnade Stockholm, ár nationalandan
den högsta normen för det rátta, och detta ár ju en tes, som snarast lámpar
sig till grundval för en nationalsocialistisk áskádning. Men á den andra sidan
stod Snellman fientlig mot den sociala och framför allt den prásterliga kon-
servatismen. Detta sinnelag passade utmárkt för Freja, som lika skarpt vánde
170