Nordens Kalender - 01.06.1938, Blaðsíða 184

Bohuslan i den nordiska naturgemenskapen
fullgjort sin samlande och sammanhállande verksamhet i aldre tiders kultur-
liv. Södra Bohusláns pá byar grundade odlingszon har genom de lagar, vilka
reglerade samfálligheten, framtvingat utmarkernas — de bergiga högomrá-
denas — kalhet. Inom denna zon har den utvecklade gemenskapen ocksá
utbildat kustens och havsbandets stora fisklágen. Norr om Uddevalla och
Gulhnarsfjorden blir byvásendet av gammalt svagare. Enkelgárdar och spridda
hemman bliva alhnánna, fisklágena bliva mindre och vegetationen fár mera
att betyda. I dessa drag spáras inflytanden av norska bebyggelsetraditioner.
Denna del av Bohuslán utgjorde under medeltiden det gamla Ranrike, som
var fastare knutet till norskt kulturliv.
Pá detta sátt uppfordrar Bohuslán betraktaren att sysselsátta sig samtidigt
med de tre nordiska rikena. Men perspektiven ná stundom bortom den tid,
som befinner sig före uppkomsten av de nationella strávandena i Norden.
Nár man ser fiskeflottan löpa ut ur sund och fjordar, sá kan en sádan syn
tillsaminans med anblicken av den stránga kustnaturen aktualisera vikinga-
tiden. Förestállningen erháller liksom ett sákrare fáste i den betoning av
det eviga, som i Bohuslán vilar över mötet mellan vattnet och den ráa berg-
grunden. Man tror sig finna stöd för en áldre verklighet, nár blicken sam-
tidigt famnar de ofta i kustzonen upptrádande fasta fornlámningarna med
fornborgar och imponerande gravrösen, vilka vila sákert pá berghállen med
utsikt över vattnen, men som uppenbart utgátt ifrán en verksamhet som
álskat sjön och funnit sina liuvudsakliga náringskállor pá liavet. I detta
sammanhang glider tanken hán till de praktfulla fynd frán vikingatiden,
vilka tillvaratagits vid utgrávningen av det högsatta vikingaskeppet vid
Oseberg i Oslofjorden.
Yandrar man i norra Bohuslán exempelvis inom Tanums socken, kan
man knappast undgá att stállas inför de márkliga liállristningarna med teck-
ningar i berget av bland annat skepp, vapen, mánniskor och husdjur. Forsk-
ningen hánför dessa bildframstállningar till bronsáldern, och figurerna ge
oss, utöver inblicken i forntidens religiösa tro, áven en förestállning om liuru
det dagliga livet gestaltade sig i Bohuslán för mellan tvá och tre ártusenden
sedan. Bland dessa figurgrupper, vilka ristats i det liárda berget, se vi ocksá
ett plogliknande redskap, som synbarligen drages av oxar. Denna realistiskt
framstállda jordbruksscen lár oss, att livet nog riktades utát mot sjön, men
att det samtidigt fann stöd hos en bofast odling, som redan vid den tiden
182