Nordens Kalender - 01.06.1938, Blaðsíða 181

J. V. Snellmans Stockholms-ár
I synnerhet tyckes hon ha önskat att Snellman skulle komplettera hennes
filosofiska bildning. «Jag fick vid nágot tillfalle uppdrag,» berattar lian,
«att lámna en muntlig översikt av den nyare tyska filosofins utveckling. Fri-
herrinnan ágde ocksá en támligen láng förteckning pá filosofiska termer, vilka
hon under sin lektyr pátráffat och funnit dunkla. Jag tillfrágades om deras
betydelse, ocli hon antecknade dem. Yar nu min oskicklighet dártill vállande,
eller hade nágot misstag skett i anteckningen, nog av, nágra orátt anvánda
termer i en senare utgiven roman [Förhoppningar] ádrogo författarinnan
mycken förtret frán kritikastrarnas sida, vilka, utan hág att ur konstnárlig
synpunkt bedöma arbetet, enhálligt vánde sig mot dessa inadvertenser». Men
Snellman fick ocksá bistá henne i hennes förhandlingar med förlággarna
liksom han tidigare i samma avseende hjálpt fru Carlén. Han liörde ocksá till
de vanliga gásterna i liennes salong. Ty friherrinnan von Knorring liöll en
verklig salong, dár författare och societetsmánniskor möttes. Hon beráttar
sjálv, att lion ungefár var fjortonde dag hos sig samlade «bekanta, som
átminstone icke áro ovánner, glada, tillgángliga, frisinnade, öppenhjártiga,
kvicka, bildade och roliga mánniskor, med vilka man kan fá skratta och
skámta, tala allvar och förnuft, moral och nonsens, skvaller och litteratur,
filosofi och moder, metafysik och bagateller, estetik och frikadeller, med ett
ord, allt, som kommer för sjál och tunga». Snelhnan hade trivts gott pá de
enkla, okonstlade samkvámen i fru Flygares hem. Han trivdes ocksá i fri-
herrinnan von Knorrings salong, men dár kánde han sig samtidigt imponerad
av en sállskapskultur, som han dittills icke mött. Under slutet av váren 1842
hörde Snellman tydligen till friherrinnans intimaste krets. Dá Snellman for
till Uppsala för att áse promotionen gjorde han den 8V2 timmar lánga ángbáts-
fárden som enda kavaljer i ett sállskap av friherrinnan och fem andra damer.
Under promotionsdagarna rákades de stándigt hos gemensamma bekanta. Och
dá friherrinnan straxt efterát skall resa liern till Skálltorp med ángbát, ár
Snellman hland de vánner som sista kvállen samlas i liennes Stockholms-
bostad för att taga farvál. Pá friherrinnans uppdrag har han skaffat en flaska
champagne, och man dricker en avskedsskál. Nár friherrinnan och liennes
dotter sedan komma ned till ángbáten finna de, att den chevalerske Snellman
prytt deras liytt med blommor. Frán Skálltorp skrev friherrinnan vánliga
brev till honom. Och Lénström, som pá sommaren vistades dár, sánde Snell-
man en rapport om sinnesstámningen mot lionom: «Fröken Ebba ár dig
179