Nordens Kalender - 01.06.1938, Side 57

Filmen tjánar det nordiska samarbetet
Det iir pá sitt sátt signifikativt att redan i den nordiska filmens barndom
de första stapplande stegen togos hand i liand av en dansk och en svensk;
den första fasta biografteatern i Skandinavien, ett tált pá Malmö tivoli, öpp-
nades av svensken J. E. Kock och köpenhamnaren Ole Olsen vid sekelskiftet.
Och nágra ár senare inspelade de tvá kompanjonerna en film tillsammans.
Film liade dock tidigare tillfálligt och redan 1896 visats i Sverige av ambu-
lerande biografer och ungefár samtidigt upptogs ocksá den första filmen i
Sverige. Ár 1897 filmades öppnandet av industriutstállningen i Stockholm
av svenska fotografen Ernest Florman ocli 1898 förevigade i rörliga bilder
danska fotografen P. Elfelt en skön sommardag vid sundet den danska kunga-
familjen i samvaro med tsar Nikolai II av Ryssland, kung Georg av Grekland
och drottning Alexandra av England.
Ungefár samtidigt spirade i dessa tvá lánder ocksá den organiserade film-
verksamheten fram ur de första árens sporadiska ansatser, att med de primi-
tiva kamerorna fásta celebra hándelser som kungamöten eller utstállningar
pá celluloidremsan eller att med bistánd av folkliga aktörer inspela ett minut-
lángt «drama». 1906 bildades i Köpenhamn det snart várldserövrande Nor-
disk Films Kompagni, och 1907 váxte Svenska Biografteatern, Svensk Film-
industris föregángare, fram i Göteborg — frán 1910 i Kristianstad -— under
Charles Magnussons framsynta ledning. Det var enkla, tekniskt ofullkomliga
filmer utan nágra konstnárliga ansprák, men burna av en frisk ocli oförfárad
tro pá framtiden för den márkliga nyheten. Nár man i dag jámför en film-
stump frán denna idylliska tid, dá inspelningarna ágde rum i ett tált och
kostade nágot tusental kronor, med dagens utlándska filmskapelser i játte-
format med tusentals medverkande och en utgiftsstat med miljonsiffror och
minns, att denna utveckling icke ár stort mer án fyrtio ár, liápnar man inför
detta imponerande exempel pá, att vi leva i teknikens árhundrade. I Skandi-
navien máste en fihninspelning pá grund av det begránsade exploaterings-
omrádet röra sig med mindre summor, men soin jámförelse kan námnas att
en film 1907 mátte högst 100 meter i lángd och idag ár 2 500 meter eller
mera. Det márkliga ár, att i dessa glatta stálblanka monument över teknikens
triumf trivs och spirar ándá konstens röda blomma.
Nordisk Film förde en ishjörn som márke, Svenska Biografteatern en
uggla, och i dessa tvá tecken har den nordiska filmen vunnit mánga och stora
segrar ute i várlden. Asta Nielsen, Betty Nansen och Yaldemar Psilander
55