Nordens Kalender - 01.06.1938, Qupperneq 109

Hugo Simberg
en «fattigfan» och Dö-
den som det sorglöst
lekande manniskobar-
nets ofránkomliga föl-
jeslagare. Pá «Tvá pas-
sagerare» ros Döden
och en «fattigfan» till
en vántande segelbát.
Amnet kunde giva upp-
liov till spekulation.
Simberg avfárdar det
med ett skratt, láter
fanens svans sorglöst
svepa i vattnet.
«Höst i skogen»,
«Várstámning», «Ba-
stun eldas» kunna stá som prov pá Simbergs förmága, att i de vanligaste
motiv med enkla medel fá fram det irrationella över tingen. «Höst i skogen»
ár mest tidsbetonad med sina stiliserade trád och den antropomorfiserade
stubben, men i «Várstámning» ár varje detalj realistisk och dock liar Siinberg
fátt in ett hisnande perspektiv av fattigdom, ettrig várblást och sávlig dumhet,
förmildrat och insvept i en försonande liumor. «Bastun eldas» giver den
dolce-far-niente-stámning, som pá den finlándska landsbygden ár förknippad
vid det bad, med vilket man sköljer bort arbetsdagens möda.
Det ár Simbergs fantasibetonade verk, som gjort att man sá ofta samman-
stáller lionom med Ivar Arosenius. Nágon páverkan av Arosenius kan man
ej pávisa i Simbergs konst, dessutom ár vásensskillnaden dem emellan stor.
Arosenius ár liögljuddare, frodigare; fárger ocb linjer leka och spela i diony-
sisk yra. Simberg ár i sina fantasibetonade verk kargare, mera försynt; vet ej
om ban vágar lágga fram det som lian har att giva. Kanske dár kommer fram
skillnaden mellan rikssvenskt och finlandssvenskt psyke. Arosenius ár trots
sin sjuklighet full av tro pá sig sjálv och sin konst. Simberg ár beroende av
resonans frán yttervárlden. För Arosenius ár det nog att tillfredsstálla den
egna skaparviljans krav, Simberg vill áven tillfredsstálla kraven utifrán.
Simbergs fantasibetonade verk rönte ringa uppskattning av samtiden. Han
107