Nordens Kalender - 01.06.1938, Qupperneq 175

J.V. Snellmans Stockholms-ár
Freja-kretsen, stállde Snellman sig i opposition icke blott mot Almqvist utan
ocksá mot liela Aftonbladsradikalismen.
Efter áterkomsten frán Tyskland tog Snellman med samma iver del i en
annan av de strider, som upprörde det svenska kulturlivet. Men denna gáng
kom ban att stá pá samma sida som Aftonbladet.
Det var Strauss-striden. Lars Hierta, Aftonbladets redaktör, liade som-
maren 1841 i svensk översáttning látit utgiva en bearbetning av den tyske
filosofen ocli teologen Strauss’ arbete Das Leben Jesu. Strauss ville i detta
arbete visa, att den kristna religionen i sin rena form uttryckte samma san-
ning som den hegelska filosofin pá tánkandets vág funnit. Men dá bibelns
beráttelser om Jesus och den pá dem byggda kyrkliga láran inneböllo en
mángd drag, som icke kunde bringas i överensstámmelse med den liegelska
idéláran, förklarade Strauss detta sálunda, att evangelierna upptagit en mángd
myter, som icke átergávo den historiska sanningen. Den svenska boken blev
átalad för förnekelse av den rena evangeliska láran men efter en sensationell
ráttegáng frikánd.
I denna fejd blev Snellman Aftonbladets och Hiertas förnámsta bunds-
förvant. Detta berodde pá att Snellman i religiöst hánseende intog en lángt
mera radikal stándpunkt án i politiskt. Filosofin representerade för lionom
en liögre art av sanning án religionen; religionens begrepp borde dárför
bringas till överensstámmelse med filosofins. Han delade sálunda Strauss’
grunduppfattning om religionens och filosofins förliállande till varandra, om
han ocksá icke var ense med denne om enskildheterna av hans bibelkritik.
De ortodoxa svenska angreppen mot den tyske filosofen kommo lians strids-
liumör att flannna upp. Han ár ingen spirituell och elegant polemiker, men
han har en skarp logik ocli en tung kraft i sina klubbslag. I en rad av
artiklar i Freja kráver han, att de religiösa förestállningarna utvecklas sá att
de motsvara tidens filosofiska uppfattning, och i samband dármed angriper
lian skarpt den för tidsrörelserna likgiltiga svenska teologin. Men dessutom
fördömer Snellman átalet ur allmán toleranssynpunkt ocli kráver full tryck-
friliet i teologiska ámnen, frihet för den enskildes övertygelse inom kyrkan
och medborgerliga ráttiglieter för medlemmar av alla kristna kyrkor — lángre
gár dock icke lians fordran pá religionsfrihet.
Strauss-striden var det första tecknet pá en vaknande religiös liberalism i
1800-taIets Sverige. Snellman var en av dess första betydande förkámpar.
173