Árbók Hins íslenzka fornleifafélags - 01.01.1963, Side 48

52
ÁRBÓK FORNLEIFAFÉLAGSINS
om de prægtige samlinger fra Islands fortid. Med museets nuvær-
ende direktor, dr. Kristján Eldjárn, har jeg haft mange gode timer,
ikke mindst under vor fælles studietid i K0benhavn.
Som en særlig anerkendelse pá dagen og for hans fortjenester som
museumsmand og som videnskabsmand har Det Kongelige Nordiske
Oldskriftselskabs styre og generalforsamling den 19. februar ud-
nævnt dr. Kristján Eldjárn som medlem af sin oldsagsavdeling, en
udnævnelse jeg herved overbringer med de hjerteligste lykonskning-
er for Islands Nationalmuseums fremtid.
Dr. Nils Cleve, þjóðminjavörSur Finnlands:
Det ár med en kánsla av djup vördnad, sqm jag i dag till Islands
Nationalmuseum framför en hálsning frán Finland och dess motsvar-
ande institution, Finlands Nationalmuseum.
I den nordiska gemenskapen ár Island och Finland de tvá, som
geografiskt ár lángst frán varandra. För de personliga relationerna
ár detta naturligtvis en nackdel och jag máste beklaga, att just av-
stándet försvárar kontakten mellan oss museimán i Island och Fin-
land. Men det, som ár helt oberoende av avstánd, ár den starka
kánsla som vi i Finland hyser för det islándska folket, dess forntid
och kultur.
För oss dár lángt borta i öster ár Island naturligt nog framför
allt sagalandet, otroligt fascinerande, ett drölmland för fornforskare.
Det ár ocksá naturligt att áven vi ágnar den islándska forntiden,
spráket och litteraturen ett allvarligt studium.
Islands Nationalmuseum ár váktaren och várdaren av ett otroligt
dyrbart arv. De bevarade fornminnena och den rika folkkulturen i
Island — icke minst folkkonsten — ár ett material, som fángslar
forskaren och pá ett alldeles sárskilt sátt talar til fantasien. I Island
finns vad varje forskare drömmer ojm, möjligheten — i varje fali
den teoretiska möjligheten — att sammankoppla fornlámningar med
bestámda hándelser, med till namnet kánda personer, datera en forn-
lámning exakt. Hár finns möjligheter som ár ensamstáende i sitt
slag i Norden, strálande uppgifter, men ocksá krávande, icke minst
nu i dagens expanderande samhálle med dess krav av olika slag.
Nár jeg nu pá Finlands Nationalmuseums vágnar hyllar Islands
Nationalmuseum ár det med stor beundran för det sátt, pá vilket
museet förvaltat det, som lámnats i dess várd. Jag framför en varm
lyckönskan och uttaiar förhoppningen om básta framgáng för Islands
Nationalmuseum under det árhundrade, som nu stár för dörren.