Gripla - 20.12.2011, Blaðsíða 191

191
Det är förvisso riktigt att det finns åtskilliga fall av våldsam hämnd i
sagans tidigare, ”hedniska” del. I flera av dessa fall utkrävs hämnden av
sagans hjältar så att de framstår i ett positivt ljus – de många dråp Gunnarr
á Hlíðarenda begår är klara exempel, liksom de dråp som begås för att
hämna hans död. Men som framgår finns även den motsatta hållningen
där, tydligt uttryckt och markerad. Bejakande av försoning och motvilja
mot våld och hämnd är väl belagda fenomen i sagans förra del, i hednisk
tid och hos hedniska figurer.
Hur ser det då ut i sagans senare del, den del som utspelar sig efter krist-
nandet, i den del som Lönnroth vill tillskriva en helt annan syn på hämnd
och försoning? Det finns även i denna del åtskilliga dråp och andra vålds-
dåd som är motiverade av hämnd.
Den första episod som följer i sagan efter skildringen av kristendomens
införande handlar om den blinde Ámundi. Han är frilloson till Höskuldr
Njálsson, som dräpts av Lýtingr, svåger till Þráinn Sigfússon. Under ett
ting uppsöker Ámundi Lýtingr och begär kompensation för faderns död.
Lýtingr påpekar att man redan förlikats i det målet, och att han själv fått
finna sig i hårda villkor: han har tvingats acceptera både höga böter och det
faktum att hans egna bröder, som dräptes som hämnd av Njálssönerna,
måste ligga ogilla. Han avvisar Ámundis krav. Ámundi säger att han skulle
ta sin rätt om han bara kunde se och avslutar denna önskan med orden:
”enda skipti guð með okkr!” Då får han plötsligt synförmågan och utropar:
”Lofaðr sé guð, dróttinn minn! Sér nú, hvat hann vill.” Han springer ome-
delbart emot Lýtingr och dödar honom med en yxa. Därefter blir han åter
blind igen, för alltid. (273)
Ámundis dråp på Lýtingr är motiverat på samma sätt som det dråp
det hämnar. Ámundi hänvisar till att han som frilloson inte fick del av
böterna efter faderns, Höskuldr Njálssons, död, och att det är därför han
hämnas på Lýtingr trots den ingångna förlikningen (273). Men Lýtingr
motiverade sitt dråp på Höskuldr Njálsson på samma sätt: han hade inte
fått del av böterna efter Þráinns, sin svågers, död vid Njálssönernas attack
(249). Hämnddråpet på Höskuldr Njálsson äger rum kort före trosskiftet,
hämnddråpet på Lýtingr kort efter. Förutsättningarna är desamma, moti-
ven till dråpen är desamma, själva lösningen, hämnddråp, är densamma
i båda fallen. Att religionen i landet har skiftat och att vi är inne i sagans
KONSTEN ATT LÄSA SAGOR