Gripla - 20.12.2011, Blaðsíða 206

GRIPLA206
ideal Lönnroth påvisar som kristna och rådande för sagans tillkomsttid.
Den hämnd som attacken på Bergþórshváll utgör är rent formellt (utifrån
lagar, Konungs skuggsjá etc.) väl så starkt motiverad som Káris hämnd efter
denna attack.
Men så framstår det inte i sagan. Kári framställs alls inte som en
person som förtjänar döden i någon hämndaktion. Sigfússönerna och de
övriga brennu-männen framställs däremot just så, trots att deras gärning
rent formellt inte är värre än hans. Káris skuld för mordet på Höskuldr
blir undertryckt i sagan på grund av dess perspektiv och på grund av dess
positiva helhetsbild av Kári. Sigfússönerna och de övriga brennu-männen
skildras däremot med ett utifrånperspektiv och överlag negativt, som små
människor i kontrast till män som Kári.
Sagans sympati med Káris extremt blodiga hämnd efter branden bott-
nar inte i formella – juridiska eller teologiska – överväganden, utan i
sagans konstnärliga planering, i dess perspektivval och i dess helhetsbild
av personerna. Sagan ser Kári som en storslagen gestalt av det slag islän-
ningasagorna alltid glorifierar. Sigfússönerna tillhör en annan, motsatt,
kategori, också den välbelagd i andra sagor. Begreppen ära och ärelös-
het har betydligt större relevans för förståelsen av sagans bedömning av
personerna än begrepp som rätt och orätt. Idealet om ära var ingalunda
borta med kristendomen. De var höggradigt levande ännu i det isländska
1200–talet. Detta är något som gäller sagans båda delar. Gunnarr är också
en av de storslagna, så hedning han är. Hårdraget kan man säga att hämnd
godtas av sagan när den utförs av de ”stora” på de ”små” – det gäller i skild-
ringen av både hednisk och kristen tid. Med hednisk kontra kristen etik
har detta föga att skaffa.
Återigen blir det tydligt: vi kan inte använda verk som Konungs skuggsjá,
lagar eller teologiska skrifter för att förstå sagans förlopp och dess fram-
ställning av händelser och personer. Njáls saga följer andra lagar, andra
mönster, delvis rentav andra värderingar. Det är de litterära lagarna, mönst-
ren och värderingarna från islänningasagans genre med rötter bakåt i en
gammal berättartradition. Det är bara i det ljuset Gunnarr á Hlíðarenda,
Höskuldr, Ámundi och Kári blir fullt begripliga.10
10 Vilhjálmur Árnason gör i en artikel från 1991 en undersökning av islänningasagornas
beskrivning av ”conflicts between individuals, the reasons for the disputes, and the process
of their resolution.” Min aktuella undersökning kan sägas vara av detta slag. Vilhjálmur