Gripla - 20.12.2011, Page 196

GRIPLA196
bör också observeras att Kåre inte gör något försök att döda Flose,
som hela tiden visat ett kristligt sinnelag under fejden [---]. Kåre
handlar konsekvent enligt den kristna etik som kommer till uttryck
i ett verk som Konungs skuggsjá. När han med saktmod, ödmjukhet
och rättfärdighet tagit den hämnd som han menar är nödvändig
beger han sig på pilgrimsfärd till Rom för att få avlösning för sina
synder. (Lönnroth 2008, 236–237)
Lönnroth fäster alltså vikt vid att Káris hämnd riktar sig mot enbart skur-
kar, mot objektivt skyldiga; det är detta faktum som gör denna hämnd
specifikt kristen och därmed något nytt för sagans senare del. Därmed
kan Káris hämnd trots allt för Lönnroth bli en del av den påstådda föränd-
ringen i mentaliteten från den hedniska tidens vålds-, hämnd- och hjälte-
mentalitet till en kristen tids ideal om försoning.
Flera av hans offer framställs mycket riktigt som skurkar, t.ex. Gunnarr
Lambason som hånar och beljuger Skarpheðinn och hans uppträdande inför
döden (443). De flesta av dem Kári dödar beskrivs dock inte som onda utan
enbart som deltagare i ett i och för sig legitimt hämnddåd (för Höskuldrs
död). Att den hämnden, brännandet av Bergþórshváll, också drabbade flera
oskyldiga var aldrig hämnarnas avsikt, utan något de aktivt försökte undvika.
Flertalet av offren för Káris hämnd sticker knappast ut som onda skrävlare
på ett sätt som i sig kan motivera en hämnd utöver det vanliga.
Helt visst riktas Káris hämnd mot personer som verkligen är skyldiga
– i detta fall till attacken på Bergþórshváll. Men därmed avviker den knap-
past från de hämnddåd hjältar begår i sagans ”hedniska” del. Även hed-
ningen Gunnarr riktar sitt våld mot sina verkliga fiender. I flertalet fall där
han dräper folk rör det sig om strider där han blir angripen. I striden mot
Otkells följe är det däremot fråga om hämnd för en kränkning, men som
Lönnroth själv nämner (Lönnroth 2008, 233; 1976, 146) säger Gunnarr i
denna episod uttryckligen att han inte vill att hans hämnd skall drabba den
oskyldige Hallbjörn. När han faktiskt dräper Hallbjörn är det i självför-
svar, alltså inte som en del av hämnden (137). Hans våldsanvändning kan
inte tas till intäkt för att den ”hedniska” delens hjältar skulle en principiellt
annorlunda syn på hämnd och våld än den ”kristna” delens. Káris hämnd
följer samma princip som de hämnddåd som utförts av sagans hjältar även
i hednisk tid.