Gripla - 20.12.2011, Blaðsíða 201

201
andra är svårt att se som uttryck för kristen kärlek eller för en mentalitet
som är principiellt kritisk mot hämnd. Det handlar primärt om två starka
och oövervinnerliga krigares respekt för varandra.
Det förtjänar att upprepas: En reell försoning i kärleksfull anda, som
nog har bättre anspråk på att kunna betraktas som gripande, har vi i en
annan episod i sagan, där den unge Höskuldr väljer en fredlig försoning
med sin fars mördare framför hämnd, och han väljer rentav att sluta nära
vänskap med dem. Men den man som träffar dessa val är inte kristen,
utan en hedning. Episoden äger rum i den del av sagan som utspelar sig i
hednisk tid.
Konsten att läsa sagor: Principdiskussion
Det finns skäl att fjärma sig från den teologiska och formellt juridisk-
moraliska analysen av händelser och gestalter i Njáls saga. I stället bör man
i högre grad fokusera på en litterär analys av skeendet och figurerna.
Ett grundläggande drag i Lars Lönnroths tolkning av Njáls saga har
varit att han sett hämnd och krigisk ära som fenomen direkt knutna till den
förkristna mentaliteten och att detta komplex sagan igenom kontrasteras
mot och med tiden ersätts av kristendomen som i sin tur kopplas till ideal
kring försoning, kärleksfullhet och fred.
Alla de drag Lönnroth nämner är ovedersägligen relevanta i sagan.
Däremot är de inte kopplade till varandra på det sätt Lönnroth tänker sig,
och inte heller genomsyrar de sagan så som Lönnroth menar.
Jag ser det på ett annat sätt. Hämnd och våldsromantisk hjältedyrkan
är ett tema i sagan. Försoning är ett annat. Kristendomen är ett tredje, och
det hör inte direkt samman med något av de förra, men kan kombineras
med dem båda. Sagan driver inte en linje ifråga om dessa teman. Alla dessa
tre teman är viktiga i sagan som helhet, men i huvudsak på olika ställen.
Vid enstaka tillfällen ställs våld och försoning mot varandra i sagan,
men oftast är dessa teman aktuella vid olika tillfällen. Försoning är inte
aktuell när Kári väl har inlett sin omfattande hämnd, den utgör inte längre
ett alternativ där och ställs därför aldrig emot Síðu-Hallrs uppoffring i
någon form av moraldiskussion. Temat med försoning var aktuellt just
i scenen med Síðu-Hallr, men väljs sedan bort av sagan till förmån för
KONSTEN ATT LÄSA SAGOR