Fróðskaparrit - 01.01.1982, Side 106

114
Om det fáróiska ordet baraldur
dels av konkurrensen fran baraldur, forklarar varfor det tycks
rada stor osákerhet om ordets form. Att det forhállandevis ofta
forekommer som forled (eini-ber, -runnur, -viður) bidrar ju
inte till att befásta ordformen. Att ordet var neutrum anság
Svabo i sitt Dictionarium (aini n.), och detsamma anser Jacob-
sen-Matras (eini n.), men Evensen anfor einir m. och samma
form utan genusuppgift har Ostenfeld-Grontved, The Flora
of Iceland and the Færoes (1934), s. 10, samt G. Patursson
i Botany of The Færbes och R. Rasmussen i sin flora. Jógvan
við Ánna váljer en medelvág genom att skriva eini(r). Ensam
anfor R. Rasmussen eini m. i Plantulæra 1910. De sena belág-
gen eini(r) — alla frán 1900-talet — skulle kunna tolkas som
lán frán islándskan, sárskilt i botanisk litteratur. Men Svabos
aini n. och ortnamnen pá Eini(bers)- tvingar oss att betrakta
ordet som ett fároiskt arvord, som har utsatts for hárd kon-
kurrens frán ett annat ord, baraldur. Det gáller dá att forklara
detta ords uppkomst och funktion.
Namnet baraldur har, sávitt man kan finna, inte haft nágor
stod frán annat háll, vilket ju dáremot eini(r) har. Ordet kan
inte belággas i nágot annat nordiskt sprák. Med den utbred-
ning enen numera har pá Fároarna máste man rákna med att
ordet har en rátt hog álder — sannolikt har det anvánts redan
under medeltiden. Att det skulle ha bildats under de senaste
árhundradena, dá váxten uppenbarligen har varit ytterst sáll-
synt, ár hðgst osannolikt. Det kan, som vi sett, f. o. belággas
frán senare hálften av 1700-talet, dá enen redan tycks ha haft
en begránsad udbredning. Man kan inte utesluta att ordet har
funnits i de delar av Norge som har haft nára kontakt med
Fároarna och forts over dárifrán, men ordet kan inte spáras
i norska dialekter trots Ove Arbo Høegs noggranna inven-
teringar, publicerade i Planter och tradisjon.
Om ordets etymologi har R. Rasmussen uttalat sig i Føroysk
plantunøvn (s. 26). Han har sákerligen rátt, dá han menar att
ordet barr (fisl. barr, no. dial. bar n.) ingár. Ordets senare del
betraktar R. Rasmussen som ett suffix och hánvisar till paral-
leller som »Ap-ald(u)r, fol-ald, ker-ald, leggj-aldi, rimb-aldi,