Fróðskaparrit - 01.01.1982, Blaðsíða 108

116
Om det faroiska ordet baraldur
namn at typerna bruse, brisk, brakje, sprakje i manga fall har
haft karaktáren av noanamn. Det gamla ordet var farligt att
anvánda. Høeg citerar uttryck som »Vil du kalla meg eine,
skal eg gjera deg ei meine. Vil du kalla meg bruse, skal eg gi
deg god lukt i huset« och »Kaller’u mx eine, sa knækker jæ
beine. Kaller’u mæ bresk, sa gjør jæ dæ fresk«. Aven en varia-
tion i andra riktningen anfor Høeg fran Fitjar. Det gáller ett
forbud »mot a si brakje nar en brygget øl; en matte si eine«.
I sitt innehállsrika arbete Planter og tradisjon visar Høeg
vilket utomordentligt mángsidigt bruk man hade av enen
i Norge. Hár foljer nágra exempel. Med hela enbuskar kládde
man yttervággarna pá Vástlandet, det hárda virket utnyttjade
man till hágnadsstor, tráspik och mycket annat, och dessutom
anvándes det till bránsle, sárskilt vid kusterna. Av barken
gjorde man skosnoren. Barren eller det sonderhackade riset
strodde man vid begravningar pá golvet och áven pá vágen,
dár den dode skulle báras. Annars anvándes riset som foder
till getter och fár. Báren nyttjades vid olbrygd och dessutom
till att bota en mángd olika sjukdomar: benskador, gikt, for-
kylningar, magont, gulsot, nervositet. De anságs áven vara
urindrivande. En betydande roll spelade enen i folktron. En
uppgift frán Vestre Bærum váster om Oslo: »Lenge før mi ti
gikk ektefolk tre ganger runt et breskeskjær (en enbuske), sá
var de gifte«.
Av uppgifter, citerade i det foregáende, vet vi att enen var
vanligare i áldre tid pá Fároarna. Att den nu ár sá sállsynt
har antagits bero pá att mánniskan har skattat den hárt, dár-
for att den har kunnat anvándas till sá mycket, frámst som
bránsle men áven till annat. Vid utgrávningarna av vikinga-
gárden i Kvívík har man hittat ett slags rep av envidjor,
»snarað bond úr baraldsviðjum«, som forvaras pá museet i
Tórshavn. Tarnovius och Svabo ságer, att man brukade enen,
dá man rokte kott. (Se ovan.) Annars har vi fá uppgifter om
hur enen anvándes pá Fároarna — helt naturligt, eftersom det
uppstod ett brott i traditionen, i och med att enen bórjade for-