Gripla - 20.12.2011, Page 182

GRIPLA182
rättelse med tydligt budskap, ett slags allegori över några specifika dygder
och synder.
Att medeltida författare var influerade av religiös litteratur är odis-
kutabelt. En stor del av den medeltida litteraturen är just religiös, det
gäller på kontinenten likaväl som på Island. Att de tolkade sina egna ideal
i kristna termer är också givet; att vara kristen var en del av identiteten
för 1200-talets islänningar, och så hade det varit i mer än 200 år. Men på
vilket sätt kristendomen påverkade den profana litteratur som skrevs är
inte givet.
Tidigare forskning om Njáls saga och kristendomen
Den här sortens forskning har omfattat även Njáls saga. Tanken att kristen-
domen spelar en fundamental roll i Njáls saga som helhet har framförts av
forskare sedan lång tid. Carsten Hauch hävdar 1855 att skildringen i sagan
av kristendomens införande på Island inte bara är en episod utan ”henhører
til Fortællingens inderste Væsen” (Hauch 1855, 436). Hans grund för denna
slutsats är påståendet att ”der er nu, ved Christendommens Indførelse,
nedlagt et Frø, hvoraf, skjøndt faa i Begyndelsen ane det, et Fredens Træ
med Tiden kan fremvoxe” (435–436). Sagans slut beskriver enligt Hauch
hur ”Hevnens Aand betvinges af Christendommens Aand” (465). A.U.
Bååth citerar några decennier senare Hauchs ord om den centrala betydel-
sen av episoden om trosskiftet och hävdar att episoden inför i sagan som
helhet ”det element, af hvilket dess slut – försoningen, kap. 159 – allena
kan framgå” (Bååth 1885, 145–146) Tanken har levt vidare hos åtskilliga
forskare under det följande århundradet. I.R. Maxwell betonade på 1950–
talet åter betydelsen av episoden om trosskiftet: ”it seems to me to mark a
most important division in the saga.” (1957–59, 44). Bland annat pekar han
ut strävanden efter förlikning efter dråp i sagans senare del som belägg för
”a new spirit” (42). Samma idéer återfinns hos Magnus Magnusson 1968.
Han betecknar slutet av sagan som ”a homily” där ”the only answer to the
violence aroused by evil is active will towards good”. Hans slutsats blir: ”it
is the Christian virtues of self-sacrifice and humility that eventually stem
the tide of evil, not the pagan virtues of heroism and pride.” (1968, 20)
Lars Lönnroth fäster i sin bok Njáls saga: A Critical Introduction från
1976 stor vikt vid den lärda litteratur som han menar influera sagan, direkt