Gripla - 20.12.2011, Page 183

183
eller indirekt. Här påminner han ofta om Hermann Pálsson. I hög grad
handlar det om rent religiös litteratur eller åtminstone om litteratur som
tydligt gjorde anspråk på att representera en kristen etik. Lönnroth tolkar
både detaljer och övergripande mönster, både personernas enstaka hand-
lingar och de värderingar de implicerar, utifrån t.ex. Augustinus teologi
(123–130), helgonlegenden om St Eustachius (122), Apostlagärningarna
(138, 143), Paulus Romarbrev (137) och Bibeln som helhet (148). De upp-
trädande personernas handlingar och de värderingar de implicerar förklaras
på samma sätt med hjälp av bl.a. Augustinus (145) och Konungs skuggsjá
(145) och med hjälp av 1200-talslagar som Upplandslagen (144), Járnsíða
(145–147) och Grágás (147). Precis som flera av de tidigare forskarna ser
han avsnittet om kristendomens införande som en viktig vattendelare i en
”hednisk” och en ”kristen” del som också motsvaras av en utveckling mot
försoning i stället för fejd (148; jfr även 129, 142).1
Men det har framförts kritik mot den uppfattning som representeras
av forskarna ovan. Utförligast är Robert Cook i sin artikel ”The Effect of
the Conversion in Njáls saga” från 1991. Han förnekar inte alls att det finns
åtskilliga influenser från kristen litteratur i Njáls saga (97) men tillbakavisar
tanken att trosskiftet skulle ha den stora betydelse för den etiska utveck-
lingen i sagan som de nämnda forskarna gjort gällande. Fejderna i sagans
senare del följer i grunden samma mönster som i den förra (97–101).
I en nyutkommen bok går Theodore Andersson också i polemik mot
uppfattningen om sagans utveckling som ett exemplum för hur fejd viker
för försoning och fred. Han kontrasterar den anständighet ledande figu-
rer visar i sagans förra del mot illdåd i den senare. Hans bild av intrigens
utveckling är denna: ”The trajectory of the plot leads not to peace and tran-
quility but rather to a haunting disillusionment.” (Andersson 2006, 202)
I inledningen till sin översättning av Njáls saga från 2006 kommer Lars
Lönnroth in på frågorna igen. Han lägger ännu större emfas än tidigare
vid tanken att sagan har en övergripande tematik som handlar om kampen
mellan hedendom och kristendom och de skilda ideal Lönnroth knyter
till de två religionerna. När jag recenserade Lönnroths översättning i
Svenska Dagbladet samma år (Sävborg 2006) hade jag invändningar mot
hans beskrivning. Min kortfattade polemik kom två år senare att utgöra
utgångspunkten för ett nytt, längre, inlägg av Lars Lönnroth i en fest-
1 För fler forskare med likartad uppfattning, se översikten i Cook 1991, 94–96.
KONSTEN ATT LÄSA SAGOR