Gripla - 20.12.2011, Page 185

185
stavlig nivå och en allegorisk nivå. Han anser att sagan har ett tydligt
idémässigt budskap.
Lönnroth driver vidare tanken på en förändring i sagan över tid. Länge
dominerar hämnden och våldet i sagan. Men kristendomens införande är
sagans vändpunkt, och efter den förändras bilden av konflikter och hur de
skall lösas. Vid en innehållsöversikt skriver han om sagans slut att ”blods-
hämnden ersätts av kristen frid och försoning.” (2006, 7) Längre fram talar
han om en ”gradvis förändring av mentaliteten, så att människorna blir mer
benägna att förlåta de oförätter de lidit” (16) och hävdar: ”I sagans skildring
av kristendomens införande läggs grunden till denna process.” (16)
I arbetet från 2008 citerar han formuleringen från 2006 om sagans
övergripande tema och formulerar ännu en gång sin ståndpunkt: ”Enligt
min tolkning dominerar den hedniska etiken i berättelsens första hälft men
trängs gradvis tillbaka i andra hälften, som inleds med att kristendomen
kommer till Island, varvid sagans huvudperson, den vise och lagkunnige
Njal, låter sig omvändas och blir förespråkare för ett mer försonligt kristet
synsätt.” (2008, 229; min kursivering)
Innan jag börjar min egen analys vill jag påpeka att det finns flera punk-
ter där jag är enig med Lönnroth. Att det i Njáls saga förekommer kritik
mot hämnd står klart, likaså att där finns en positiv syn på försoning och
fredliga uppgörelser som alternativ till detta. Att Njáls saga också skildrar
mycket hämnd och våld, liksom att detta tidvis framställs som ett alternativ
till försoning och fredliga uppgörelser, står också klart. Jag tror att vi dess-
utom kan enas om att denna hämnd- och våldsbejakande hållning i några
fall tillskrivs positivt skildrade figurer i sagan.
Motsättningen gäller följande frågor:
Kopplas den vålds- och hämndkritiska och försoningspositiva håll-1.
ningen primärt till kristen tid och kristna personer i sagan?
Kopplas den vålds- och hämndbejakande och försoningsavvisande 2.
hållningen primärt till hednisk tid och hedniska personer i sagan?
Kan den hämnd och det våld överlag som i sagans senare del (efter 3.
kristnandet) begås av positiva figurer ursäktas och försvaras utifrån
medeltida kristna normer till skillnad från eller i högre grad än de
hämnd-/våldsdåd som begås av dels positiva figurer i sagans tidigare
del (i hednisk tid), dels sagans negativa figurer i sagans senare del?
KONSTEN ATT LÄSA SAGOR