Gripla - 20.12.2011, Side 194

GRIPLA194
för skaran, Flosi, framhäver öppet sin kristendom just inför dådet genom
att inleda dagen för hämnden med gudstjänst och bön (”Flosi lét snimma
veita sér tíðir dróttinsdaginn”; ”bað Flosi alla menn koma til kirkju ok bið-
jask fyrir; menn gerðu svá”; 322). Också här är det fråga om hämnd, hämnd
för Höskuldr Þráinssons död.
Även här är fredlig förlikning förstahandsvalet. Flosi, som har hand
om eftermålet efter Höskuldrs död, betonar att de kan få en hedersam
förlikning (291). Att det inte blir så beror i första hand på Hildigunnr,
Höskuldrs änka. Hon kräver hämnd, inte någon ekonomisk kompensa-
tion. När Flosi betonar den hedersamma förlikning han är säker på att
kunna få eggar hon honom till hämnd i just den kristna religionens namn:
hon besvär honom att hämnas ”fyrir alla krapta Krists þíns” (291). Vi har
samma fenomen som fallet Kári: en kristen gestalt i sagans senare del står
aktivt för idealet om blodig hämnd i stället för en hedersam förlikning. Talet
om hämnd med uttrycklig hänvisning till Kristus är viktigt. Det pekar i
samma riktning som Ámundi-miraklet, där Gud direkt ingriper för att få
ett hämnddråp till stånd, och visar att hämndtanken levde kvar i kristen tid
i högönsklig välmåga, med den skillnaden att man nu motiverade den med
den kristne guden. Orden visar också hur problematiskt det är att utnyttja
yttranden som t.ex. Höskuldrs sista ord till sina mördare ”Guð hjálpi mér,
en fyrirgefi yðr!” (281) som belägg för någon förändring av mentaliteten
i sagans ”kristna” del – hänvisningar till den kristne guden förekommer
som framgått även i samband med hämnd och kompromisslös blodtörst.
Vad det handlar om är något annat. Sagan låter i kristen tid figurerna argu-
mentera och uttrycka sig med hänvisning till den kristne guden – vilka
ståndpunkter det än gäller.
Detta är viktigt att väga in också vid bedömningen av Flosis uppträ-
dande vid branden på Bergþórshváll, där hämnden för Höskuldr fullbor-
das. Flosi bekänner sig explicit som kristen just när han tillkännager sitt
beslut att bränna inne sina motståndare. Han nämner förvisso samtidigt
att han därmed ådrar sig ett ansvar inför Gud: ”Eru nú tveir kostir, ok er
hvárrgi góðr: sá annarr at hverfa frá, ok er þat várr bani, en hinn annarr at
bera eld ok brenna þá inni, ok er þat þó stór ábyrgð fyrir guði, er vér erum
kristnir sjálfir. En þó munu vér þat bragðs taka.” (328) Flosis ord att den
hämnd han utkräver ger honom ett ansvar inför Gud har andragits av Lars
Lönnroth som ett belägg för tesen om en markant förändring av menta-