Gripla - 20.12.2011, Page 197

197
Lönnroth hävdar att den specifikt kristna synen på hämnd innebar
att man accepterade hämnd när detta var enda sättet att bemöta ett brott:
”Även de frommaste kristna var i detta samhälle medvetna om att hämnd
i vissa fall var enda sättet att komma till rätta med en person som gjort sig
skyldig till dråp, mord eller andra grova våldsbrott.” (2008, 231; min kur-
sivering). Men som redan påpekats erbjöds Kári en hedersam förlikning,
en väldig kompensation, en fredlig uppgörelse på bästa tänkbara villkor.
Det erbjudandet avvisar han och väljer i stället hämnden, rentav den mest
omfattande hämnden i hela sagan. I hans fall var hämnd inte alls ”det enda
sättet att komma till rätta med en person som gjort sig skyldig till dråp,
mord eller andra grova våldsbrott.” Tvärtom. Hämnden är inte alls den
sista utvägen för honom. Det är den enda han kan tänka sig.
Lönnroth hänvisar i flera arbeten till medeltida verk som belägger att
hämnd accepterades av den kristna kyrkan (2008, 231; 1976, 145–147).
Detta är, som redan nämnts, okontroversiellt. Kristna ideal under medel-
tiden var just inte detsamma som i dagens söndagsskolor. Lönnroth hävdar
också att den typ av hämnd man godtog skilde sig från en äldre, hednisk
typ (2008, 231), och han ser alltså ett uttryck för den kristna hämndupp-
fattningen i fallet Kári. I citatet ovan hävdade han att Káris hämnd stod
i överensstämmelse med ”den kristna etik som kommer till uttryck i ett
verk som Konungs skuggsjá”. Det refererar till hans något tidigare citat ur
Konungs skuggsjá. Citatet lyder:
Ef þu ert æinum hværium reiðr firir noccors konar fiandskap eða
sakar þa rannzaka vandliga ihugþocca þinum fySr en þu leitir hæfn-
da hværso mykel soc er eða hværsu mikillar hæfndar su soc er værð
VæS um þat vaSr æf þu hœvrir afannaSra manna orðum þær sakar
er þic angrar mioc at þu leiter fySri æpter mæð vitrlegri athygli
hvart sakir ero sannar eða loghnar en æf þær sannaz oc kœmr til þin
hæfnder firir at vinna þa hæfn mæðr hofi oc sannsyni en æigi mæðr
illgiarnligri akefð. (Konungs skuggsiá 66).
Nu skall först noteras att det inte är alldeles självklart att det som sägs
i citatet kan sägas belägga ’kristen etik’, så som Lönnroth skriver. Det
aktuella avsnittet i Konungs skuggsjá nämner ingenting om kristendom
eller religion överhuvud eller antyder på något sätt en koppling mellan de
föreskrivna råden och just någon ’kristen etik’.
KONSTEN ATT LÄSA SAGOR