Gripla - 20.12.2011, Page 205

205
negativa handlingar i respektive saga, och det rör sig om ungefär samma
handlingar i båda fallen. Båda begår stöld (ost respektive huvudduk), båda
gör sig skyldiga till sexuell lösaktighet (med Hrappr respektive Þórðr),
båda bär ansvar för flera mäns död (Þorvaldr och Glúmr respektive Kjartan
och Bolli), i båda fallen minst en makes. Men sagornas helhetsbild av
dem, och därmed deras bedömning av dem, är mycket olika. Laxdœla saga
förnekar inte alls Guðrúns ansvar för dessa negativa händelser – det är
bara genom sagan vi känner till dem – men genom att helhetsbilden av
henne ändå är positiv framstår de ändå som urskuldade. I fallet Hallgerðr i
Njáls saga finns ingen sådan urskuldande tendens. Det handlar inte om att
Laxdœla saga skulle driva linjen att tjuveri, horeri och dråp i bakhåll skulle
vara positiva eller ens acceptabla fenomen – än mindre att de skulle vara
kristna; både stölden och dråpet äger dock rum i kristen tid – medan Njáls
saga skulle förkasta dem. De rent objektiva gärningar Guðrún har begått,
hennes skuld i juridisk eller moralisk mening, är helt enkelt inte viktig
för sagans bedömning av henne. Hennes roll i sagan, och där ingår den
värdering av henne som sagan smyger på oss, är inte beroende av sådant.
Sagan skildrar Guðrún som en storslagen människa, med både goda och
dåliga sidor men framför allt med en storslagen personlighet som gör att
hon i grunden glorifieras. En samling moraliska och juridiska exempla är
det inte frågan om.
I Njáls saga deltar Kári i mordet på den fullständigt oskyldige Höskuldr,
ett mord som måste bedömas som formellt oberättigat, både utifrån
1200-talets lagar och värderingar och utifrån vad sagaförfattaren bör ha
tillskrivit 1000-talets. Det strider under alla omständigheter starkt mot
det påbud i Konungs skuggsjá som Lars Lönnroth citerar och fäster vikt vid:
”Væʀ um þat vaʀr æf þu hœvrir afannaʀra manna orðum þær sakar er þic
angrar mioc at þu leiter fyʀri æpter mæð vitrlegri athygli hvart sakir ero
sannar eða loghnar” (66). Därmed är Kári egentligen skyldig till ett vida
värre brott än någon av brennu-männen. Han har gjort sig skyldig till ett
verkligt brott och han visar aldrig någon ånger över det – alltså de drag
som enligt Lönnroth motiverar varför brennu-männen förtjänar att dräpas.
Attacken mot Bergþórshváll är, till skillnad från mordet på Höskuldr, ett
formellt berättigat hämnddåd, en hämnd på dem som är skyldiga till den
skuldlöse Höskuldrs död. Man bör notera att brennu-männen gör allt de
kan för att undvika att några oskyldiga dödas, detta helt i enlighet med de
KONSTEN ATT LÄSA SAGOR