Bibliotheca Arnamagnæana - 01.10.1960, Blaðsíða 17

I. Den filologiska undersokningen
Den forstå och viktigaste fråga, som denna undersokning vill soka
besvara, ar en textkritisk: aro pappershss till Hard. textkritiskt relevanta?
Denna fråga visade sig vara lått att besvara.
Redan Jon Sigurdsson hade vid sin undersokning av dessa pappers-
hss1 funnit, att alla de av honom kånda återgingo på AM 556a, 4: o,
varfor de ej voro textkritiskt relevanta. Han sager så har2: “Haandskrif-
terna falde overhovedet i to Classer, men saaledes, at næsten udeluk-
kende den ene Classe har kunnet benyttes, da den anden egentlig kun
bestaaer af et eneste Brudstykke, hvortil ingen af de nyere Afskrifter
kunne henfores; derimod stamme alle disse fra det Haandskrift, som
man har lagt til Grund for denne Udgave.11 S. VII-XIV i J.S:s upplaga
innehåller en kort beskrivning och klassificering av de båttre pappershss
samt omnåmnande av de ovriga då kånda. Han hade funnit, att alla
dessa pappershss kunde indelas i tre grupper, vilka inom sig voro nåra
beslåktade men tåmligen vål avgrånsade mot varandra. Mycket långre
går inte J.S. i sin redogorelse for hss:s slåktskap. Han låter i stållet hss
tala sjålva genom en utforlig variantapparat från de 10 basta av dem
samt från den tryckta Holar-upplagan från år 1756. Från Vatnshyrna-
fragmentet ha endast få varianter medtagits, ty fragmentet finns i bok-
stavstroget avtryck på s. 476-80 i denna upplaga. Det kan f.o. noteras,
att variantapparaten år betydligt mindre omfångsrik an den, som sam-
manarbetats for hår foreliggande arbete, av naturliga skål, ty J.S. tycks
ha anvånt en forhållandevis mycket kort tid på att undersoka och sam-
manstålla texterna och variantapparaten till alla de sagor, som ingå i
detta band3. Med kånnedom om svårigheten att få variantsamlingarna
fullt riktiga och rattvisande, åven om man ågnar mångdubbelt långre
tid åt dem ån J.S. kunde gora, forvånar det en knappast, att det fore-
kommer åtskilliga felaktiga angivelser i hans variantapparat. Tvårtom år
det forundransvårt, att han kunnat registrera och i stort sett riktigt sam-
1 fsl.s. H, s. IV-XIV.
2 fsl.s. II, s. IV.
3 6lason, Påll Eggert, Jon Siguråsson, foringinn mikli, s. 87.