Bibliotheca Arnamagnæana - 01.10.1960, Blaðsíða 196

184
På grund av de många forlorade mellanleden år det i de fiesta fali
omojligt att avgora, hur avskrivarna på Island fått sina forlagor. Ketill
Jorundarson har sannolikt lånat forlagan till 499 (*B) från Vatnshorn,
medan Jon Egilsson fått samma hs i arv. Forlagan for 840 (*C eller en
avskrift av denna) torde ha funnits på SkarS sedan gammalt.
Betraffande de ovriga på Island skrivna pappershss finns en stor
grupp, vilken kan ha tillkommit genom en aktivitet, utgående från Skål-
holt och biskopen dår, Brynjolfur Sveinsson. Se i det foregående be-
tråffande 194, *Ca, 165, *Cb, *CbI, AM 160, 217, 486, 576, 102. Hit
kan mojligen åven hora 163. Det år visserligen ej bevisat, att Brynjolfur
Sveinsson forsett Jon Gizurarson med texter att avskriva, ej heller att
6lafur Glslason skrivit 217, men sannolikt forhåller det sig så. Om så
år fallet, har biskopen inte bara samlat in och till Danmark vidarebe-
fordrat beromda hss, ej heller enbart sysselsatt en eller några skrivare i
och utom Skålholt, utan rentav också organiserat en stor avskriv-
ningsverksamhet, varvid han dels låtit på Skålholt anstållda skrivare
gora avskrifter, dels utlånat hss till pråster och andra avskrivare från
biskopssåtet.
For hss:s historia gåller synbarligen den huvudregeln, att de foljt
slåktens vågar. Når man med hjålp av anteckningar i hss och A. M:s
uppgifter kan folja deras våg genom tre eller flera generationer av samma
slåkt och denna foreteelse upprepas betråffande ett stort antal hss, synes
det mig svårt att tro, att misstag kunna foreligga. Slåktkånslan och
kårleken till bockerna åro ju också islånningarnas fråmsta karakteristika,
så långt tillbaka deras historia stråcker sig.