Bibliotheca Arnamagnæana - 01.10.1960, Blaðsíða 167

155
Huvuddelen av hs (utom Svarfdæla saga och Gisla saga) år skriven
av Jon Erlendsson (o. 1600-72), pråst i Villingaholt vid I>jorså i Arnes
sysla från 1639. Han torde ha pråstvigts o. 1628-29. Han har gjort en
stor mångd avskrifter, av vilka de fiesta (60 n:r) nu finnas i AM. Saml.
Några finnas också i Landsbokasafn och Det Kongel. Bibi., Kopenhamn.
Flertalet innehålla sagor och historisk litteratur. Huvuddelen av de hss
sira Jon skrivit åro i folio, och många åro, liksom AM 160, stora sam-
lingar. Det skulle dårfor inte forvåna, om en stor del av dessa avskrifter
vore bestållningsarbeten, gjorda for personer i framstående stållning.
Nårmast kommer man dårvid att tånka på Brynjolfur Sveinsson (1605
-75), biskop i Skålholt 1639-74. Betråffande AM 160 ha redan Bjorn
K. borolfsson och Gu5ni Jonsson1 framstållt som ett faktum, att den
år skriven for biskop Brynjolfur.
Om Brynjolfur Sveinssons arbete for bevarandet av den gamla inhem-
ska litteraturen beråttar Jon Halldorsson2: “M. Brynjolfur lagdi stora
åstundan å og jjyrmdi eingum kostnadi til ad få hina beztu skrifara til
ad uppskrifa, optast med stort settletur, allar gamlar sogur, annåla og
hvers kyns islenzkar frædibækur, sem hann upp spurdi i ymsum stodum
}>essa lands, svo hann og biskupinn herra £>orlåkur svo sem keptust vid
ad koma vorum antiqvitetum å fot aptur, J)å vidast undir lok lidnum.
Og ad fæirra dæmum skrifudu \>k margir upp aptur gamlar sogur og
frædibækur, og ei hafa lærdomsmentir hér å landi framar stadid i bloma
en å Jæirra dogum".
Termen “stort settletur" passar utmårkt in på Jon Erlendsson och
skrivare som t.ex. “Påll Sveinsson i Floa“ och Kolbeinn Hannesson3.
Det finns emellertid ånnu en omståndighet, som talar for att Jon Er-
lendsson huvudsakligen skrivit for Brynjolfur Sveinsson, och det år att
så många av hans hss ha kommit från B. S: s arvtagare till A. M. Jon
Halldorsson såger :4
“En islenzkar bækur sinar, sogur og adskiljanlegar skrifadar frædi-
bækur, gaf hann eptir sig frændkonu sinni, Helga Magnusdottur i Bræd-
ratungu, og Sigridi Haldårsdottur i Gaulverjabæ til helmingaskipta."
Tydligen gjorde B. S. detta redan år 1673.
1 HåvarSar saga, udg. for Stuagnl, s. I; fslenzk fomrit VI, s. XCVII.
a Biskupasogur (Sogurit 11:1), s. 279.
* Se Valla-Lj6ts saga, udg. for Stuagnl, s. XIII ff.
* Sogurit 11:1, s. 300. Biskopens fråmste arvtagare, Torf i Jonsson i Gaulverjabær,
nåmner dåremot ingenting om vart biskopens hss togo vågen i sin biografi (Sogurit
11:2, s. 331-82).