Bibliotheca Arnamagnæana - 01.10.1960, Blaðsíða 50

38
den i Aa,B,C, och det kan dårfor vara forklarligt, om Ab hår återgått
till låsarten i 556. Jag har dårfor också fort upp denna variant bland de
for A,B,C gemensamma. Inskottet av orden “micklu monnum" kan med
Finnur Jonssons term karakteriseras som “usagamæssigt“ och mojligen
har skrivaren av Ab-gruppens prototyp haft denna uppfattning. I varje
fali har Ab hår gjort ett overhopp. Ovriga overensståmmelser mellan Aa
och andra hs-grupper i olika kombinationer mot Ab och 556 åro så
obetydliga, att de gott kunna tånkas ha uppstått inom olika grupper
oberoende av varandra.
Svårare ar det med overensståmmelserna Ab=B,C o.s.v. gentemot
Aa och 556, huvudsakligen emedan de åro betydligt flera. Så stor år dock
ej skillnaden i antal mellan å ena sidan overensståmmelserna Aa=B,C
o.s.v. och å andra sidan Ab=B,C o.s.v., att man kunde ha skål antaga,
att någon specieli forbindelse funnes mellan Ab och *C. Ett sådant an-
tagande kan ej heller bringas i overensståmmelse med det redan givna
stemmat. Man måste nog i stållet se det så, att vi hår ha att gora med
alternerande synonyma uttryck, vilka lått kunna utbytas om och om
igen. M. a. o.: i dessa fail torde Aa autoktont ha återgått till låsarten i
556 (vad jag ovan kaliat “regression"). Detta kan gålla alla exemplen
Ab=B,C, utom 87r 36, men dår år ju ordalydelsen i 556 och Aa ur se-
mantisk synpunkt något olycklig, och vi få dårfor antaga en autokton
likalydande åndring i Ab och B (C foljer givetvis B). Fallet 88r 25 år
givetvis helt utan bevisvårde. Når det gåiler de fem overensståmmelserna
mellan Ab och B gentemot 556, Aa och C tillkommer en sårskild om-
ståndighet. Tre av dem utgoras nåmligen av inskjutna sågesatser. Sådana
synas ofta ha inskjutits eller overhoppats, allt eftersom avskrivarna
ansågo dem mer eller mindre nodvåndiga for textsammanhanget. Se t. ex.
forteckningen over for A,B,C gemensamma interpolationer, s. 15, 86v
28, dår ett grånsfall foreligger, i vilket Ab, B och en del hss i C ha inskju-
tit en sågesats, vilken saknas i Aa och några hss i C. Nu år det så, att
Ab och B vardera tre ggr ha inskott av sådan sågesats, medan varken
Ab eller B var for sig utelåmna någon sågesats. Aa ensam har i intet fail
inskott av sågesats, men saknar sådan i tre fail. C ensam har ej heller
inskjutit någon sågesats men har dåremot i ett par fail overhoppat sådan.
A,C sakna gemensamt en sågesats, B,C gemensamt en. Detta visar en
tydlig tendens i grupperna Ab och B att markera den talande genom att
behålla och åven inskjuta sågesatser, medan Aa och C (den senare for-
modligen i samband med sin starka allmånna forkortning) ha något