Bibliotheca Arnamagnæana - 01.10.1960, Qupperneq 22

10
fråmst omflyttning av subjekt och predikat, men åven av objekt och
andra, vanligen korta, beståmningar. Tempusandringar åro synnerligen
vanliga. Då ju redan de forstå nedskrifterna av texterna varierade mellan
bruket av presens historicum och preteritum ha senare avskrivare fortsatt
på den inslagna vågen och i sådana fali, då det varit mojligt, åndrat
tempus - ån åt ena, ån åt andra hållet. Detta gålier sårskilt “sågeverben“,
alltså t.ex. segja, tala, mcela, svara, kveda, spyr ja. Specieilt svårt år det
att skilja mellan segja och svara, då alla former av dessa båda verb
kunna forkortas genom s + punkt. Sågeverben kunna också mycket lått
ombytas. Om en hs på ett stålle har mælti, kan en avskrift efter denna
på samma textstålle ha segir o.s.v. Synonyma ord ombytas åven f. 6. ofta
och tåmligen regellost, t.ex. er och sem, å och at, l och til, ok och enn,
sidan och par eptir, utan och nema. Detta sista gålier sålunda mest syno-
nyma småord, såsom prep. och konj., men åven andra synonymer, som
åro snarlika, t. ex. festa och fastna, marka och merkia, jardadr och
jardsettr. Orden vera och verda ombytas åven ofta.
Alla dessa ovannåmnda arter av olikheter mellan de hss, som ingå
i denna undersokning, ha alltså i regel låmnats utan avseende. Som
synes gålla dessa differenser huvudsakligen obetonade småord, såsom
adverb, prepositioner, konjunktioner och personliga pronomina; vidare
mindre ordfoljdsåndringar, tempusåndringar och våxlingar mellan syno-
nyma ord. Detta kan synas relativt litet, men det utgor i realiteten en
mycket stor del av de åndringar, som forekomma från hs till hs.
Av utrymmesskål medtas i variantforteckningen i regel ej
bortfall av en s taka ord eller utbyte av sådana, om icke sårskilda skål
foreligga att ha dem kvar. Dessa foråndringar ha alltså medråknats i
summorna novationer, som anges for grupper av hss och enskilda så-
dana. F.o. år just den noggranna råkningen av antalet novationer i
de olika grupperna och de enskilda hss den båsta hjålpen vid bedom-
ningen av deras textbehandling, ehuru novationernas omfång ej på så
sått anges. Hss:s allmånna tendens i så måtto anges dock alltid och
framgår åven av exemplen. F.o. ha de hss, vilka uppvisa storst antal
novationer, också alltid det storsta omfånget på dem.
Som av det s. 8 sagda framgår, bor det anses låmpligt att dra in
i jåmforelsen så mycket av låsarterna i hss, att allt som rimligen kan
antas ha vårde också kommer med. Avsikten med en så pass grundlig
inventering och redovisning år att gora en ny framtida materialsamling
helt overflodig och att - om mojligt - ge en sådan presentation och