Bibliotheca Arnamagnæana - 01.10.1960, Qupperneq 40

28
Den inbordes slåktskapen mellan A-, B- och C-grupperna.
Tre hs-grupper, som ytterst återgå på en gemensam forlaga, kunna
sinsemellan vara beslåktade på en mångfald olika sått. I en del fail kan
man t.ex., på grund av speciella omståndigheter, påvisa flera direkt på
varandra foljande forlorade mellanled, vilket åtminstone teoretiskt ger
ett mycket stort antal mojligheter for stemmats utseende. Dessutom har
man också att råkna med mojligheten av blandhandskrifter, dår
texten i en hs eller en grupp hss måste ha uppstått genom att en skrivare
av någon hs någonstådes i stemmat har haft två (ja, kanske flera?) av-
vikande texter som forlagor och valt kortare eller langre textavsnitt
våxelvis ur dessa eller sokt sammanarbeta korresponderande textavsnitt
i dem till en ny enhet. En blandhs, som uppstått genom en samman-
arbetning av två olika texttyper, dår mycket korta textavsnitt i de båda
forlagorna genomgående sammanarbetats eller tagits våxelvis ur dem,
har emellertid mig veterligt hittills ej blivit funnen av de filologer, som
behandlat (våst-)nordiska hss.
Av forteckningarna over overensståmmelser och likheter mellan de
tre handskriftsgrupperna A, B och C framgår det, att C står i tydligt
samband med A och B var for sig. Men hur år det med forhållandet
mellan A och B? De summa 5 varianter, som åro gemensamma endast
for A och B, utgora ett tunt material, som dessutom ej bevisar någon
forbindelse mellan A och B, dår icke också C står i samband med minst
en av dem, eftersom C antingen saknar ifrågavarande mening helt eller
också omskriver den, så att det eller de ord, som jåmforelsen gåiler,
falla bort. Fallen A,B>C i forteckningen over liknande varianter ha ej
heller något bevisvårde i detta hånseende, eftersom C åven dårvidlag
synes stå i klart beroende av A och B eller endera. Det enstaka fallet
B>A kan också omnåmnas, men åven dår saknar C motsvarande text-
avsnitt, och exemplet saknar alltså bevisvårde. De fali i materialet, dår
C år jåmforbar med A och B, visa alltså att det finnes: 1) klart samband
mellan alla tre huvudgrupperna; 2) klart samband mellan A och C
ensamma; 3) klart samband mellan B och C ensamma samt 4) att inget
samband mellan A och B ensamma existerar.
Vi återgå till de redan tidigare poångterade fallen av typen (A,B)>C i
forteckningen over liknande varianter. Dessa novationer karakteriseras
av att C-gruppens variant delvis liknar den i A, delvis den i B, medan
olikheten mellan C och A eller B består i att den forrås variant år avse-
J