Bibliotheca Arnamagnæana - 01.10.1960, Qupperneq 194

182
det foljande. Sådana starkt forvanskade avskrifter som 840, 45 och 623
ha blivit sådana de aro, emedan det inte fanns några goda hss att av-
skriva, sedan A. M., danskar och svenskar i forening barskrapat on på
sådana under slutet av 1600-talet och tiden omkring år 1700. Sålunda
kunde Har6. i 556 ånnu under 1660-talet avskrivas i 6. En stor mångd
hss torde vara rena bestållningsarbeten, så t.ex. AM 160. De ganska
svaga avskrifterna 976, 840, 153 och framst 554, 45 och 623 kunna ha
tillkommit under inflytande av ett mode att gora sagaavskrifter eller
helt enkelt for att tjåna pengar. Nåstan ingen svensk eller dansk forstod
sig ju på den principiella skillnaden mellan en pergamentscodex och en
pappershs. Det gjorde forst A. M. Det år helt typiskt, att i Stockholm
tillkommo år 1689 resp. på 1730-talet en så dålig avskrift som 59 och
den oversåttning efter samma hs, som finns i 97, medan hos EormoSur
Torfason under 1600-talets slut skrevos de ganska goda avskrifterna i
147 och 157, for A. M:s råkning tillkommo 498, 1758 och for danska
larde 239, 1154, vilka alla aro noggrant utforda avskrifter. Svenskarna
hade ju på grund av sin bristande språkkannedom och det mycket lilla
antal islånningar, som stod dem till buds, få eller inga mojligheter att
kontrollera kvalitén på de avskrifter och oversåttningar, som utfordes i
Antikvitetskollegiets (-arkivets) tjånst.
De “vetenskapliga" bearbetningarna av texten till Har8. samt de på
1800-talet tillkomna avskrifterna 324 och 2330 ha intet speciellt intresse
hår, men 2330 utgor den sista utloparen av det islåndska avskrivarnitet
for Har5:s del. 2330 samt 133 åro också exempel på den avskrivning
av tryckta texter, som forekom långt in på 1800-talet och på Island
formodligen i storre utstråckning ån på andra håll.
Avskrifternas noggrannhet sammanhånger synbarligen i viss mån
med skrivarnas bildning men naturligtvis också med deras vana vid av-
skrivning och skrivarbete overhuvudtaget. Pråsterna synas gå i spetsen
- se t.ex. 499, AM 160, 165. Åven de ovriga mer eller mindre profes-
sionella avskrivarna gora oftast goda arbeten - t.ex. 147, 157, 239, 498,
1758, 1154, 1193, 2330. Jfr dock 59 och 984. Den olårde skrivaren av
163 har lyckats mindre bra. Med all sannolikhet ha hss 4, 554, 45, 623
och 6 åven skrivits av månniskor med mindre vana vid skrivarbete, vilket
for de fiesta hss:s del avsatt spår i textbehandlingen. Hs 4 utgor dock
ett undantag.